Blogg

Hej folks.

Här skiner solen, så vackert! Och… äntligen värmer den också.

Jag är alltså i Stockholm och hänger med familjen och har alltså 0 tid till att blogga nåt vettigt (lillebror, 6 år, han vill liksom leka och då gäller leka IRL).

Under tiden tycker jag vi hejar på de grymma ena som kör Öppet Spår, till exempel Helena eller förstås min cykelkompis Anna (som tyvärr inte bloggar).

Vi kan också glädjas tillsammans med fina Emma Johansson som knep tredje platsens i dam-Omloop, stort grattis! Annars är det snubbar från laget som är namne med mig (på ryska dårå) som har gjort fint i från sig i herr-Omloop igår. Grattis, här är de sista kilometrarna från racet för er som inte kunde följa det live igår.

Mentalt är jag inställd på spinning / core måndag, tisdag och onsdag. På torsdag åker vi upp till Sälen så tidigt vi kan för att testa spåren inför fredagens StafettVasan och sedan väntar två härliga, tävlingslösa men tuffa (tänker köra järnet, på nåt sätt har det blivit så att StafettVasan-helgen innebär det mentala slutet på skidsäsongen) skiddagar lördag och söndag.

Ser alltså fram emot en vecka full med massa jobb (konsultlivet, antingen har man för lite att göra eller för mycket…) men också träning varje dag!

Fokuset är inställt.

P.S. Ni har väl inte glömt att checka in min Pinterest då och då? Har fyllt på med lite nytt material.

Hej.

Igår eftermiddag kom jag hem och bokstavligen slängde mig in i badet. Var ju satans kallt att cykla hem.

Alltså kombinationen bad + nytt nr av cykeltidning. Det enda som slår det är sällskap i badet som masserar ens fossingar / vader men en kan inte få allt.

Efter badet bryggde jag mig en kopp riktigt starkt kaffe och mötte upp Grannen för att tillsammans bege oss mot våran cykelklubbs klubblokal – bara femminuters cykelväg hemifrån!

Grannen var som vanligt glad och pepp och vitsig.

Och Lasse på väggen såg smått förbannad ut. Rätt åt honom!

Syftet med vårat besök var dock allvarligare och roligare än så. Vi skulle nämligen genomgå den första delen av utbildningen mot att bli cykelledare!

Vi passade på att se oss omkring i klubblokalen efter kursens slut. Grannen sträckte ut sina långa fibrer på den här gamla skönheten. Jag var mest glad över nyheten att VCK äntligen förvärvat mekverktyg för Campa-prylar. Känns plötsligt inte så ensamt liksom…

Och så kunde jag ju inte låta bli att träna drop på den vita trainern. Som ni märker så är celeste en väldigt populär färg bland VCK:arna… Undrar varför?

Allt som allt – trevlig kväll med mina grymma, engagera klubbkamrater. Tillsammans kommer vi att göra cykelsäsongen 2013 alldeles, alldeles underbar och givande!

Hur tycker ni en bra klungledare bör vara och inte vara?

Hej.

Idag har det inte blivit mycket träning alls (bortsett från den lilla löjliga cykelturen till jobbet).

Satt i möte hela arbetsdagen; strax efter det blev det dags för bio och Django Unchained. Och massa onyttiga och alldeles underbara sour cream snacks.

Som jag sedan nästan satte i halsen.

Grym jävla film. Brutalt otäckt sann och otrevlig. Hur fortsätta leva på som vanligt när det känns som om man själv varit med och vittnat och… deltagit?

Du är på gränsen till nervsammanbrott.

Du känner inte längre vad som finns mellan dina ben

som förresten är fortfarande trasiga sedan passet du körde igår.

Ledarens uppmaningar att visualisera den fina stigningen framför dig som för dig närmare toppen klingar avlägset, någonstans bak i skallen.

Mest av allt vill du skicka den redan tomma bidonen rakt in i ledarens hånfullt svettfria torso.

Du törs inte längre blunda för att du vet att det finns risk att du svimmar.

lite… lite till.

dunk dunk dunk
hjärtat pumpar blod
du ser ner på dina vader och åsynen av musklerna får dig att ta i lite extra

för att orka in i det sista

och sen

sjuttiofem minuters helvete senare
och förbi den där utrullningen
och stretchningen

förbi de där lugna akustiska tolkningarna av kända låtar som hör varje nedvärmning (heter det så?) till

in till skåpet
fram med tvålen, handduken

in i den gudomliga strålen
först jättehet sen plötsligt kall (om anläggningen är offentlig)
kanske lite mer balanserad hemma i din egen duschkabin

skitsamma,

den är i alla fall gudomlig när den väl blir riktigt het
splash ner på den nerkylda svanken
och så händerna kupade runt hjässan, lite lätt nedböjd
så att de varma strålarna strilar ner mot nacken
återupplivar den stela kroppen

inger dig hopp om framtida segrar
smeker dig sakta till insikt om att fan, va bra du har gjort ifrån dig.

Ja tvagningen efter träningen alltså. Vilken satans gudomlig upplevelse! Värt allt näsblod och de akustiska tolkningarna av de kända låtarna och de pinsamma stönanden du gett ifrån dig i slutet av passet.

fett värt.

Sobrasada. Kanske den godaste korven jag känner till.

Inget du hittar på en stilren nordisk matblogg, inget du kan inte längta till när du längtar till Mallis.

Jag vill åka nuuu!

fasiken

alla tjatar om att jag är så stark, så stark, så stark

det har jag alltid fått höra (senast idag)

Vad stark du är Katja! Tänk om jag besatt lika inre styrka som du!

och jag är så tacksam och glad och stolt över att människor tycker så (även om jag innerst inne är den fegaste lilla skiten som finns, ni anar inte)

men vet ni, ibland – bara ibland!

så är jag så trött, så trött, så innerligt trött på att framställas och uppfattas – och alltså spela rollen – som den starka. Det vore så förbaskat skönt att också få vara den svaga, den lättsamt oansvariga, den axellutande människan ibland.

Vet någon hur man gör?

Hej.

Sitter och är nöjd med mig själv efter dagens spinning plus core-pass. Alltså älskar, älskar den kombinationen. Eftersom cykelpartiet är så kort (enbart 30 min) så gäller det att ta ut sig som fan innan det är dags att plåga innanmätet.

Att få ut nåt vettigt utav spinningen är ju en konst i sig, det kan ju alla intyga som tränar det i cykelsyften. Vissa cyklister föraktar spinning. Andra (som jag) kör det som komplement till den ordinarie cykelträningen. Vad jag har märkt så har i alla fall jag störst nytta av spinningen just i “spurtsyften”. Visst kan distansspinning vara kul då och då, men jag ser spinning främst som ett tillfälle att få träna explosiviteten.

Vad jag egentligen vill ha bloggat nu är att jag uppmanar alla vettiga cyklister (och andra förstås också, speciellt er med sittande arbete!) att köra regelbunden coreträning. Det må låta pisstråkigt – och det är inte speciellt kul att i en halvtimme varva rygglyft med maglyft med lite balansträning. Men fördelarna är för många för att negligeras till förmån för ingen coreträning alls:

• Du får bättre balans. Och bättre balans innebär snyggare och säkrare cykelhantering.
• Du ökar fettförbränningen. Face the fact, det är drygare att klättra i berg med massa överflödskilon att bära på. Då hjälper det inte att du bytt upp dig till Giros senaste lättviktshjälm.
• Du får starkare mage och rygg. Behöver jag säga mer?
• Du stärker kroppen inför framtida belastningar och minskar på så sätt skaderisken.
• Du lär känna din kropp på ett helt annat sätt. Och ökad kroppskännedom ökar dina chanser att träna på rätt sätt.

Har du ingen lust att pallra dig på gruppcore så finns det inget som hindrar dig från att göra övningarna på egen hand. Lägg upp en spellista där varje övning får ta cirka en halvlåt, så kör du tills du är klar. En halvtimme per pass räcker. Här och här och här finns bra tips på coreövningar – som man ser så är det ungefär samma övningar som ingår i uppläggen vilket gör att övningarna är lätta att komma ihåg. Glöm inte att hela tiden hålla magmusklerna spända.

Haha. Går igenom lite gamla bilder och hittar denna. En gång i tiden vägde jag tydligen ca 10 kg mer (fett, inte muskler) och lekte seriös modebloggade.