Blogg

Elna vet kanske inte om det själv, men hon utgör en för mig aldrig sinande inspirationskälla <3 Som nu – hennes grymma inlägg om det där med (citat) selfies & svettig status har fått mig att verkligen tänka till (händer alltför sällan så tacksamt varje gång det sker).

Vad gör en selfie grym och vad gör den sugig och vad gör den beige? Efter några tankeomgångar hit och dit så är jag stolt att i dagens Festiva Kalenderlucka presentera: FEM TIPS FÖR BÄST OCH MINST IRRITERANDE SPORTSELFIE. Nu kör vi:

ett. Börja med att fundera ut syftet med din selfie. Vem riktar sig din selfie till? Är det dina lönna bilburna kollegor som du vill känga? Vill du bevisa för din mamma att du inte alls lever på femtvådieten där Gorby’s är huvudingridiensen? Vill du få ett lurigt romansobjekt på fall? Är du stolt över de där höjdmetrarna du kämpat dig uppför de senaste fem timmarna? Dina watt? Eller vill du helt enkelt spänna dig lite och se hur du gör dig på bild? Skälen kan vara många men en sak är säker – ingen selfie är den andra lik.

två. Då själva kärnan i selfie är att manifestera sitt vältränade alter-ego – sluta skämmas och slappna av. Det värsta som händer är att folks tror att du är en självupptagentöntutannågonsomhelstsjälvdistansochkänslaförvadmanbörochintebörläggaupppåInternet men inse en sak – haters gonna hate och det är lovers du vill manifestera för. Så, slappna av så ser du mindre skitnödig ut på selfien. Det var så lite så 🙂

tre. Försök göra nåt vettigt av Selfiearmen. Selfiearmen är selfiefotografens bästa vän men också värsta fiende. Det finns egentligen tre sätt att handskas med Selfiearmen:

1. Sträcka ut den så långt som möjligt för att sedan klippa bort den på bild, s k falsk selfie (källa: NE)
2. Framhäv den och gör den fördelaktig. Användbart på överkropps- och trainer-/Monark-selfies. 
3. Flytta fokusen från Selfiearmen till din andra arm genom att göra nån klämkäck/het gest med den andra armen/handen. Victorytecken är ett säkert sätt. Man kan också visa fuck-you-tecken men det kan uppfattas som elakt så undvik gärna. Vi cyklister har lite att göra med gangztakulturen.

Lycka till!

—

BONUS: Spy [spaj]-selfie, tack Fredde.

“Kära DBS.

Jag heter Katja, är sjugosju vintrar och bor i en mellanstor svensk stad som heter Västerås.

Nu har jag varit utan brukscykel i snart två veckor.

Känn på den – två veckor! 

Dumma DBS. Hur svårt kan det vara att skicka ett standardhjul till en damtralla egentligen?

Vet ni vad jag har gått igenom under de här två veckorna?

Nä, tänkte väl det! Ni har inte en aning. För ni bor i Norge medan jag bor här i Västerås och vi är liksom inga kompisar inte ens bekanta. Ni läser förmodligen inte ens denna bloggen vilket innebär bara en sak – att ni är ena ignoranta bilburna tråkmånsar utan någon som helst empatikänsla.

Fatta.

Jag har behövt gå upp tidigare än vanlig. En halvtimme tidigare faktiskt! För att hinna ta den där förbaskade promenaden till jobbet. Och visst, promenader är mysigt. Jag älskar promenader. Men ibland vill en bara komma fram, snabbt. Jag har testat samtliga vägar till jobbet. Jag vet precis hur killarna som renoverar fasaden på Tessingatan, ser ut (helt ok utseende, dock inget för mig)

Jag har inte kunnat storhandla. För alla affärer där saker säljs i stora, billiga mängder ligger långt ifrån staden och ska jag hinna med både jobb träning och vänner så finns det ingen tid över till att promenera två timmar om dagen bara för att handla billigt. 

Jag har behövt låna bil och på så sätt bidragit till att vår planet förr eller senare går åt skogen. Men det är ert fel så jag tänker inte ha dåligt samvete.

Jag har behövt duscha på anläggningen (svettig promenad leder till förkyld Katja) och på så sätt torkas till lite, eftersom man ju aldrig orkar kånka med sig alla fina krämer och oljor jag annars smör in min vackra kropp i för att inte se ut som ett fnöske i hyn.

Men värst av allt – jag har känt mig som en sån där icke-cyklist som skrämts av snabba människor swischandes förbi mig. Nästan så att jag viftat med knytnäven åt män i lycra.

Fattar ni vad ni gjort mot mig?

Jag tänker kanske kräva er på ersättning för lidande.

Synd bara att jag älskar min gula tralla som ni har designat i Norge och producerat i random asiatiskt land. Annars hade jag bytt cykel.

Far åt pipan eller skicka mig ett presentkort så att jag kan pimpa upp min tralla med navdynamo, Brooks-sadel och en rottingkorg.

Er hängivna kund

Katja”

Hej.

Igår hade jag svullna lymfisar (=förkylningsbörjan för min kropp) och var småfebrig så det blev till att bigslacka hemma! Det är alltid med skräckblandad förtjusning som jag bigslackar. Min kropp blir smått förbännad samtidigt som den liksom förstår att stopp, här måste det vilas. Värre är det med lill-skallen. Det var dock inga som helst problem att bigslacka just igår, chokladen smakade precis så som jag ville ha den och teet var magnifikt.

Ja, förutom den lilla incidenten med den paja (och tunga) köksluckan som föll av och nästan kapade av mina utsökta fyrtioettor till geisha-size så blev det en utomordentligt fin kväll.

Idag känner jag fortfarande av lite skit i kroppen men ska trotsa och träna någonting light, typ rörlighet eller core eller yoga eller nåt annat soft.

Hej. Morgondagens inlägg av en klubbkompis på Facebook gav mig en rolig idé!

Hej.

Har ni överlevt helgen? Det har jag med råge. Den har spenderats på det klassiskt härliga sättet – lata morgnar, träning (tyvärr inomhus, men det regnade blöta saker hela lördagen), fest och stoj med Periferigruppen™, lite mysjobb (ja, jag tycker det är mysig att helgjobba ibland) samt lite speciellt cykelrelaterat pyssel jag inte riktigt kan avslöja än vad det är! Thihi.

Jag har kommit på mig själv med att verkligen prioritera pyssel nuförtiden. Förut klämde jag in sånt “när tiden fanns” men idag så resonerar jag att kreativt skapande liknar träning – man kan inte bara sitta och vänta in inspirationen. Istället slår jag mig ner med mina verktyg – det kan vara ritpennor, musikskaparprogram eller CSS-mall – och kör igång. Självklart med en kopp te och en bit choklad till! Förr eller senare sugs jag in och inspirationen kommer på köpet.

Ibland funderar jag på hur mycket vi moderna människor, skulle hinna med om vi bara förmådde skrota all den tiden vi lägger på meningslöst scrollande och alla uppdateringar. Ibland kan jag komma på mig själv med att okynnesuppdatera mitt twitterflöde när jag sitter på toaletten. Toaletten! Den absolut bästa platsen för att komma på braiga idéer (jepp, precis så romantiskt är det, men kan tänka mig att många kreativa personer skulle hålla med mig där, vet med mig att i alla fall Dalí körde samma metod (ni bara måste läsa hans dagbok!). Bad funkar förresten ännu bättre men jag saknar badkar i min nuvarande kvart. Idén till Cykelkatten skapades i badkaret). Varför gör jag det istället för att ha anteckningsblocket redo? Skallen kokar ju periodvis av all inkommande information.

Jag tillhör absolut inte den skaran människor som predikar för “nerkopplat” liv. Jag älskar information och sociala medier. Dessa ger min nyfikna hjärna näring och upphov till nya idéer. Det matar mitt cykelintresse med nyheter, information och annat livsviktigt. Och hur många superba människor har inte jag lärt känna via sociala medier!

Däremot gäller det att vara pragmatisk och se till syfte. På samma sätt som jag ytterst sällan slökollar på tv utan slår på den enbart när jag vet att ett visst intressant program ska sändas så försöker jag nuförtiden låta bli okynnessurfning förutom när jag just känner för okynnessurfning i avkopplande syften, förstås. Det ska inte vara ett tvångsmoment, som något slags tics, att var och varannan halvtimme gå in på Facebook, Twitter, Instagram eller vilken kanal det nu kan vara.

Egentligen mår jag inte dåligt av att vara ständigt uppkopplad. Det är färgglatt och levande och spännande. Men – den för just mig negativa effekten är att jag ibland har svårt att koncentrera mig på icke-omedelbar-respons-saker, som till exempel långsam läsning av lite svårare bok, eller slöpyssel hemma. Så – åter till början – det gäller att prioritera “slösysslor”. Och såvitt det inte dimper ner sms som jag verkligen sett fram emot så får Killkalas* gärna ligga nere och mobilen vila någonstans djupt nere i röran i min Deuter-rygga.

* Killkalas är namnet på mitt helbombade trådlösa nätverk.

Fasiken, jag är nöjd med den gångna veckans träning! (Mina twitterföljare har säkert för länge sedan lessnat på zoolanderstilen på mina post-intervall-miner men är man en stolt träningsnarkoman så vill man dela med sig av glädjen, eller hur?)

Nä men skämt åsido.

Veckans träning bestod av:

– måndag: intervaller med VCK
– tisdag: skivstångpass på Friskis
– onsdag: fet promenad / vila
– torsdag: trappintervaller på Friskis
– fredag: brutal vila
– lördag (igår): distansspinning med VCK

(förra veckan såg ut på ungefär samma sätt)

Det jag är nöjd med är inte mängden träning – det hade egentligen inte skadat med minst ett renodlat styrkepass till – utan det faktum att kroppen äntligen börjar ta emot de större belastningarna på ett tacksamt, utvecklande sätt. Jag känner att jag tar i mer, att jag jobbar mer och mer med kroppen än med pannbenet och att jag helt enkelt blir bättre. En härlig känsla!

Jag har ju halvt om halvt lovat mig själv att försöka “nöjesträna” fram till nyår. Med detta menar jag inte att jag inte tar i och utvecklas och så, utan att jag testar lite olika “annorlunda” pass, kanske lite dans, lite IW, lite skojsiga gymupplägg och sånt. Med två mål. Dels att låta psyket vila lite ifrån renodlad cykling för att inte föräta mig på benmos och dels att stärka kroppens andra muskler som ju i slutändan också krävs för att klara av att ta i mer och mer. Jag är inte ensam om att göra så. Vissa väljer dock att avstå cykling/spinning helt men det klarar jag inte av. Men jag är nöjd med att jag lyckas slita mig ifrån trampandet ett-två gånger i veckan i alla fall.

Jag erkänner – jag älskar inte precis mig själv. Jag må ha gott självförtroende (som jag skrivit om tidigare), jag må vara stolt över mitt arbete, vad jag åstadkommer då och då etc. men jag känner mig själv för mycket för att älska mig själv. Inne i det omystiska, lättsamma skalet bor en ständigt ifrågasättande, blyg prestationsjunkie som mest vill ligga ihopkurrad med min sedan länge döda finska spets (fast levande förstås, i mina fantasier) och läsa böcker om modiga  upptäcktsfärdsmän som tar sig an okända farvatten (vet inte vad farvatten är men låter okänt och farligt). Tugga på ett äpple eller två, samt erhålla nån puss ibland från nån som tycker om mig trots min uppenbara otillräcklighet. Och sedan, sätta mig på min nyputsade cykel och bränna av ett par pil eller tjugo på de skuggiga, svala skogsvägarna där ingen hör mig ställa de frågor som jag aldrig kommer att få svar på.

Hej. Cykel punk & kärlek ni vet – dagens lucka bjuder på ett gäng romantiska cykelsaker var och en med hjärtat på rätt ställe kan göra. Vilket är ju extraviktigt i dessa mörka tider. Nu kör vi! (och ni kommer förstås med egna tips)

noll. Åk till Vättern och njut av Vättern med jämna mellanrum. Varje gång jag åker till Vättern så händer någonting inne i mig. Någonting väldigt stort och fint och ödesbestämmande. Vättern är Sveriges paradis punkt slut.

ett. Du vet, den där föraktade cykelväskan du en gång som stolt nybörjare med duniga vader, inhandlade på vätternbutikens inrådan? Och som nu ligger och samlar damm tillsammans med spikmattan och den justerbara styrstammen? Just ja, sadelväskan. Nu är det dags att ta fram den igen! Fyll sadelväskan med choklad. Stoppa in en vinflarre (alt. brat bottle fylld med äkta champagne) i flaskhållaren. Ta ut den du tycker om på en fin liten cykeltur. Ta fram chokladen. Håll i hand. Säg inte så mycket – det räcker med att tugga på chokladen och sippra på drycken och bara vara tillsammans. Tänk, så fint – vara tillsammans.

två. Fyll din mobil med hjärtskärande vacker musik och ge ut dig på en enmannatur ute i dina hoods finaste omgivningar – helst så långt ifrån övrig trafik som möjligt (för säkerhetens skull). Faktum är att att vacker musik bäst avnjuts antingen när man är packad (då kan man vara flera) eller när man är nykter – men då gäller det att vara själv. Ut med känslorna. Hänge dig all din bitterhet, din själsliga smärta, dina kärleksvåndor – om du som undertecknad är en bister själ som tror mer på Metros horoskop än kärleken. Effekten är förlösande, jag svär asså. Är du lyckligt kär och älskar ditt förhållande men är lite för slow för att odla det – lyssna på en masse crazy in love-hits för att liksom förstärka det hela. Glöm inte att trampa på ordentligt så att endorfinerna kommer ut. Faktum är att det är det närmaste partypiller du (lagligt) kommer i vårt stela land, så kör på! Efteråt kommer du att må bättre. Eller ännu bättre. Här och här är listor som garanterat försätter dig i rätt mood!

tre. Gå en gratis kurs i cykeldejting. Här är kurstillfällena ett, två och tre.

fyra. Strunt i vad dina coola polare anser om att dig när du är cheesy romantisk i Sydeuropa och att det minsann går att vara romantisk i en betongförort till Arboga. Njut av Sydeuropa. Bli kär i Sydeuropa. Svettas på cykeln om dagarna, njut av utsikterna, promenera på stranden i ledig ljus semesterklädsel. Känn sanden mellan tårna. Betala en gatumusikant så att denne spelar en serenad för dig. Glöm inte rötjut.

fem. (nu slutar barnen läsa) Meka med cykeln iklädd… enbart din favoritparfym. Antingen ensam eller med den du tycker om. Känn den svala metallen (eller mindre svala kolfibern) mot din nakna hud. Smek överröret. Testa sadeln. Blunda och växla lite lätt medan du lyssnar på klickljudet. De må tagga Duvel och post-cykling-häng som #bikeporn, men detta är så mycket bättre.

sex. Skaffa en bekväm sadel och kosta på dig bike fit omedelbums! Fysiken är liksom en del av romantiken och vem vill hångla med en avdomnad rackare som stönar av smärta snarare än välbehag?

sju. Bli inte irriterad och gnäll inte på den du tycker om under era gemensamma cykelturen, även om denna cyklar saktare/snabbare än dig. Rätt som det är så är det frasen jag älskar dig som gömmer sig i den dära förbannade cykelväskan.

Puss!

Hej. Igår tog jag ett ytterligare steg in i vuxenlivet och fyndade – ja, fyndade! – en ny tv-apparat. Min förra tv kan inte riktigt klassas som fynd då den impulsinköptes för att vara med när fotbolls-EM skulle avgöras förra året (nej, jag tittar normalt inte på fotboll och kan inga regler men detta var specialfall då jag deltog i jobbets EM-tips och då ville jag liksom veta vad spelet handlade om). Sålde den till Grannen – han gillar stora apparater (den mätte fyrtio tum). Men nu har jag liksom tänkt till förstår ni. Bråkade med diverse klämkäcka säljare och fick ned priset fett mycket!

Så nu är jag stolt ägare av en sån där smart-tv av märket Philips och kunde i fulla muggar njuta av kvalitetscykelklipp hela kvällen – efter ett dödspass (armar + rygg) med skivstång och pannben som enda verktyg.

Hej folksis. Usch på mig – bara jobbar och tränar och har mig och bloggar för dåligt! Idag är åter en sådan dag då jag jobbat som en galning. Känner mig småkrasslig och hade egentligen behövt spinna bort känslan (ni vet ju, bästa sättet att undvika bli sjuk är att förneka att man håller på att bli sjuk och köra på istället, har märkt att det funkar bättre än rastlös vila) men vi i VCK har ledarmöte ikväll och jag får väl ta mig dit och vara duktig och social. Det dryga är att jag måste gå dit – jag är fortfarande trallös sedan jag lämnat in min gula DBS på reklamation. Får se om jag står ut en dag till eller om jag skiter i’t och pröjsar för omekring ur egen ficka. Räkningen kommer att tillfalla DBS oavsett hur det blir… Håll med om att det är så seeegt att behöva gå de sträckorna man annars är van att cykla! Hem tar det plötsligt tjugo minuter. Och till klubblokalen kommer det säkert att ta minst en halvtimme-fyrtio minuter… Det positiva är att åttiominuterspromenad är inte dumt det heller, egentligen.

Jag har i alla fall tänkt ut en masse fler tipsidéer att portionera ut för att kompensera för min frånvaro.

Nu ska jag gå och försöka sminka mig, inte speciellt smärtfritt att lyfta på armarna efter gårdagens skivstångssession.

Shit vilket vardagsinlägg. Nästan så att jag får nämna vädret också.

Ute är det plusgrader.

typ.