Kategori: Okategoriserade

Hej.

Är ju faktiskt snart i Göteborg så tågblogg här! Sista-minuten-tågresor är de bästa resorna speciellt om de tar en till ens bästis och hennes familj.

Imorgon är det dessutom ett intressant cykelmöte i Vänersborg. Får dock se om vi åker dit tillsammans eller om jag skickar dit Jonas – allt beror på läget liksom.

Det bästa med att må som jag mår just nu är att jag ger blanka fan i att planera. Orka, man kan ju le istället.

Puss, nu ska jag fortsätta dricka te ur min Elite-cykeltermos och knapra på riskakor med chokladöverdrag.

Imorgon fredag den 10 februari är ingen vanlig ta-sig-till-jobbet-dag – imorgon är ju den internationella Winter Bike To Work Day! Dagen som är till för att fira vardagscyklingen i allmänhet och vintercyklingen i synnerhet.

Steget mellan att ta bilen (eller kollektivtrafiken) och cykla till och från jobbet är stort för den vid cykling ovane. Att en kall, ruggig vinterdag byta något varmt, på kort sikt bekvämt och som inte kräver speciella kläder mot att utsätta sig för kyla, blåst och kanske snö innanför kragen? Brr! Det steget är ännu längre. Särskilt om man har långt till jobbet. Eller saknar dubbdäck på hojen och vägarna är hala.

Därför tycker jag att Winter Bike To Work Day är ett roligt påminnelse om att i alla fall testa cykla till jobbet på vintern.

Hemsidan bjuder dessutom till ett fint tävlingsmoment – trycker man på COMMIT TO RIDE så får man anmäla sig och ange vilket företag, land och stad man kommer att cykla i. Och cykeltyp. Sedan hamnar de olika länderna och städerna i topplistan – in och spana vilka länder, städer och cyklar som toppar (Umeå före Köpenhamn – la la lala la!). Vill man kan man också berätta lite om sig själv och föreslå hur företag ska göra för att få sina anställda att cykla mer.

När du är klar kan du enkelt dela uppmaningen att cykla till jobbet imorgon på sociala medier som Facebook och Twitter så får du kanske fler att välja cykeln imorgon eller en annan dag.

Hinner du inte cykla till jobbet just imorgon? Äsch. Ta det på måndag. Ba att skriva till mig ifall du är orolig för klädseln eller annat. Lovar svara. Annars står vår grupp Vintercyklisterna redo för alla slags frågor och så klart bilder och rapporter.

Och till sist… hör du till dem som har en cykel ståendes i källarn men som aldrig tar ut den? Tänkvärt sagt av en av mina gamla chefer när jag såg honom komma inrullandes till jobbet första gången: Jag cyklar till jobbet regelbundet – en gång varje år! 

Puss!

En av förra vårens gladaste stunder – nytvättad efter Prioritet GP
(därav tävlingsbrillor till casual look)
redo för Nadjas möhippa vid Delsjön!

bild coach Tony som också hamnade på möhippan haha

Hej hur mår ni?

Jag mår fint! Hiskeligt trött bara och då jag slutat upp med att hälla i mig enorma mängder kaffe så blir jag bara tröttare för var timme på dagen som går men det gör inget – sova har jag liksom alltid haft som hobby, nu sover jag precis hur mycket jag vill när jag får tid över.

– är väldigt nykär och det blir bara större för varje dag! Och musiken spelas, och det dansar stjärnor inom mig.

– fönstershoppar vårens cykelnyheter (inlägget med vad jag tycker är snyggast kommer förstås inom sinom)

– längtar till vårens njutaturer då det rullar lätt, ja tack

– kan fortfarande inte komma över att Bernard i Westworld… Äsch, se själva, bäst serie just nu, för musiken bland annat! Går runt med OSTen i skallen hela tiden

– och på tal om skallen, letar efter en snygg stadshjälm som är både prisvärd och lätt och snygg men så råkar man ju belönats med både kräsnaste smaken och hjälmovänligast huvudform

– hejar på Jessica Clarén som är numrets Högprofil i Bicycling

– och på Marcus som sluppit möta Gud ute på slätten. Om ni inte redan börjat läsa Marcus blogg så gör det nu, vartenda inlägg är fett.

– är konstant sugen på blodapelsiner, kanske vackraste citrusfrukten om man tänker efter?

– surar över att skattesänkningsförslaget ska enbart gälla elcyklar. Elcyklar! Är väl en fantastisk uppfinning men ännu en uppfinning som gör oss beroende av energikällorna (läs: energileverantörerna). Fast suck, sen när har de politiska besluten tagits med rent samvete €

– skissar – ihop med Jonas förstås – på hur min lilla lya ciclista kan komma att se ut när han flyttar in. Vi söker förstås efter stort men denna logistiken två lägenheter emellan är hemsk så det får bli merging i lilla tvåan tills vi hittar nåt luggslitet, centralt och perfekt nog för just oss (cyklarna inklusive)

– ser fram emot att hänga med VCK:s ledarpack – bästa packet! Årets första ledarmöte är ikväll och jag hoppas på några nya ansikten och på en hel del “gamla” förstås

– längtar lite till vida vidder från crosscockpiten i helgen. Puss!

Hej. De flesta effekterna av cykling (och träning i allmänhet) är som känt positiva. Men en sak som har stört mig så länge jag hållit på med vår favvosport är att det tyvärr inte verkar nåt positivt på håret. Jag har väl aldrig varit den som hållit på med håret särskilt mycket – men jag har alltid gillat känslan av fräscht och glansigt hår och en hårbotten man helst inte märker av. 

Med cyklingen tillkommer följande problem, för mig i alla fall: svettigt huvud pga hjälm (och nu även mössa) – frekvent tvättande för att slippa den ofräscha känslan och kliandet – hårslitage på grund av håret intryckt under hjälmen och att håret tvättas ofta.

Det blir som en ond cirkel! Känner ni igen er? Och då har jag till och med slutat färga mitt hår rött trots att jag trivs bäst i rött. Men allt svettande och tvättande i kombination med färgandet sliter håret x 3 gånger typ.

Så kom jag på att jag ju faktiskt känner en cyklande frisör nämligen grymma klubbkompisen Elin Malmqvist som jobbar på salongen/galleriet Kloak här i Västerås. Jag bad Elin att inkomma med några handfasta råd för att hålla cykelhåret friskt och slitagefritt. Elin berättade att det är många inklusive hon själv som lider av “träningshår” men att det finns några knep. Här är de:

✄  När håret är svettigt – börja med att rufsa till det/lyfta upp det från hårbotten och låt det torka utan att det ligger mot hårbotten. När håret är torrt – spraya lite torrschampo i botten och gnugga runt det lite varsamt.

✄  Anpassa frisyren efter hur håret ser ut för tillfället. Ju “skitigare” hår – desto bättre med uppsatt (t ex flätat) hår.

✄ Försök att trots att du vill ändå inte tvätta håret oftare än 1-2 gånger i veckan.

✄  Anpassa tvättschemat efter träningsschemat – tvätta håret om före de lättare, mindre svettiga passen. På så sätt går det flera pass mellan tvättillfällen.

✄ Hitta ett schampo som ger mycket fukt till ditt hår – för lite fukt skapar paradoxalt just svettigt och torrt “cykelhår”. Och balsam så klart – jätteviktigt!

✄ När du tvättar håret – gör det supernoga men koncentrera dig på att gnugga rent hårbotten men rör inte längderna alls. Schampot kommer ändå i kontakt med dem när det sköljs ur.

✄ Det ska inte klia i hårbotten. Den behöver mycket fukt. Ibland räcker det med att skippa schampot och tvätta rent med enbart vatten och ha sedan i balsam alternativt olja.

✄  Om du ändå får torr hårbotten av för mycket tvättande – ha i lite kokos- eller arganolja innan tvätt som en kur som tvättas ur sedan.

Tack för råden Elin! 

Har ni några egna hårtips och metoder? Hur sköter ni ert “träningshår”?

Då har cyklisterna ändå kunnat svepa i sig sin kaffeslurk och nu slätar de ut de strama ansiktsdragen efter nervspänningen – det är den sköna reaktionen efteråt.

Bakom dem försvinner snabbt det lilla rimfrostgnistrande municipalsamhället i en tindrande ljusdröm och övergången till det täta mörkret i storskogen omedelbart därefter kommer som en pinande chock. Under det att dubbdäcket knorrar som en butter hund, sprättar de styrmonterade strålkastarna upp den svarta tvärväggen över spåret. Rörliga skuggor ger liv åt de förbiglidande pelargranarna och kommer dem att likna jättevakter på post eller förhistoriska djurvidunder, när den mjuka snön klumpat ihop sig i de mest underliga formationer.

Men snart vänjer man sig vid det oföränderligt ensidiga landskapet: skog, bara skog, emellanåt avbruten av åkerkanter med lavskäggiga, nedtryckta träd.

Tack Thord Olsson för din
text som trollband mig så,
att jag voro tvungen att dess hela stycken stjäla
och efter våra angelägenheter anpassa.

Tack Tony för originalkorten.

Hej, jag har sovit noll timmar inatt. Det var i och för sig väntat för det som hände igår var så rock’n’roll att ni anar inte och när det är rock’n’roll i själen så är det total röra i skallen och sömnen är då bara att glömma fast vem fan behöver sömn när det finns rock’n’roll?

Idag är jag alltså en ödmjukt lycklig zombie (jag vet, ett ytterst märkligt kombo men det är precis så det känns). Ni får alltså vänta lite till på del av av helgens dråpligt-episka cykeläventyret. Tänkte istället visa er presenten som jag råkat köpa till min cykel för att fira att landsvägarna är torra och komponenterna åter finkänsliga om bara några, några veckor!

Här är presenten:

Sju stycken reko handgjorda cykelvårdprodukter

med supergulliga namn! Vad sägs om Mud Honey-tvättskummet, Limon Velo-avfettningen och Mayo Jaune-lackputsen?

Jag förväntar mig att hela lya ciclistan kommer att dofta som en somrig cykelö!

Eftersom det är en present måste en fin förpackning till så flaskorna kommer i en fin svart box. Snyggt jobbat Crankalicious. Fanns på Rouleur men så knep jag sista exet hehe. Antar att de fyller på lagret någon gång i och för sig.

Puss och cyklar är också människor! 🍋

Måndag folks! Tågmobilbloggaren här.

Sugna på lite episka turstories?

Det ante mig!

Vi kör lördag först.

Suget efter distans på brötiga vägar blev för stort så jag och Jonas bestämde oss för att på lördag cykla upp till Hedesunda. Det braiga med att cykla i dessa trakter (eller egentligen alla trakter norr om Västerås) är att det finns myriader av vägval. Om man är en sån som inte räds ovägiga vägar förstås men ni känner ju oss glada crossidioter!

Fast besluten om att ta igen de “förlorade skogsmilen” efter sjukdomen – och äntligen frisk i DEN DELEN av kroppen – kittade jag upp mig och laddade fickor med bars och kaffepeng.

Så for vi norrut mot Sevalla och Heby. Det hade snöat på fredagsaftonen men Celsius var på milt humör så det var moddigt och mosigt ut ur stan. Ju högre norr vi kom desto fastare blev dock underlaget och redan före Heby fann vi oss i att cykla på isen som täckte grusvägarna.

Redan då började det strula där nere. Inte i växeln denna gången – den var helt ny – utan i de intimare delarna. Anledningen? Typ urinvägsinfektion eller något? Och nya runt grenen lite pösiga vintertights. Utan att gå in på fler osköna detaljer så kände jag ett obehag från helvetet och det skavde som tusan. Hatar sånt, händer inte så ofta men alltid drygt när det händer. Svårt att slappna av och mysrulla ju, istället mardrömmer man läbbiga mjukdelssår och typ, gymrodd som enda motionsformen resten av året.

I Heby var det rått, ruggigt och trist ute. Inte en solstråle i sikte. Vi tog in på Heby värdshus och jag åt en räkmacka jag skulle ångra resten av helgen. Och en kaffe och en bulle, fast dem ångrade jag inte.

Väl efter Heby ljusnade det upp. Det blaskiga gråa byttes ut mot ett gulligt snötäckt isföre på den lilla skogsvägen som tog oss från Heby upp till gamla 56:an som vi skulle provcykla för första gången!

Skavet började bli otäckt satan och magen började krångla så det blev ett par stop då också men annars var det ballt om än kusligt att cykla på en väg som varit en av de mest trafikerade lederna i hoodsen men som nu var märkligt brett, osaltat, tomt på bilar.

Framme i Tärnsjö och nästan svart ute. Magen krampade järnet och det och läsksuget förde in oss i Tärnsjö Truck Stop – alltid öppet! Ett varsitt glas hallonsoda och underbar, varm toalett. Vi peppades upp men den hemska elden i byxan gjorde att jag insåg att jag tyvärr blev tvungen att kasta in handduken med tre mil kvar – helt enkelt för att inte riskera bli ocykelbar dagen efter.

Det blev att ringa efter skjuts och Jonas mamma hämtade mig, supertacksam!

Kvällen handlade om att röra sig så lite som möjligt och konsumera godis. Ändå nöjd med de sjuttiofem brötiga kilometer i bästa sällskap.

Och turen hem dagen efter blev både dråplig (kom ihåg räkmackan och skavet) och underbar men det får nästa inlägg berätta om!

Nu måste jag av tåget här. Puss! Cyklade ni något kul i helgen? Berätta!

För att vara en skribent så är jag helt värdelös på att uttrycka mig i lägen där psykologerna tipsar om att lätta på trycket. Fast kanske vill jag inte det.

Jag kanske vill cykla istället.

Kanske är det mitt sätt

okommenterbart

orörbart

heligt

Så jag packar ner lite ombyte i min raphidura, smörjer kedjan, monterar lamporna och vi hörs kanske ikväll, då är jag i en annan stad och det är mörkt även ute.

Här är Distant Dreams.

Ja det kan ni väl allt undra eller hur?

Gör en klassisk teaserbloggare och lämnar gissningsleken till er. Men nästa vecka kommer nog svaret. Puss!

Kommunala badhus.

Var gång jag är och simmar slår det mig – dessa ofta slitna anläggningar är nog de sista fungerande demokratierna vi har. Alla lika nakna, alla lika picklade av klorvattnet, alla lika oretuscherade i lysrörsljuset, det finns plats för alla i den blå bassängen.

Alla bär ett ansvar, alla lämnar företräde, ingen knuffas, det går inte att köpslå i vattnet, det spelar ingen roll om du är höger eller vänster eller lila – läpparna är lika blå efter någon timmes simning och sedan står alla i de vägglösa duschutrymmen och har man glömt duschtvålen hemma så finns det alltid någon att fråga.

Ängsligheten, plastiga modeord, ytans skräck, allt löses upp, vi är alla russin, vi är lika under ytan i klorriket.