Iskul, spöklikt på femtisexan och mitt eländiga kvinnopaket

Måndag folks! Tågmobilbloggaren här.

Sugna på lite episka turstories?

Det ante mig!

Vi kör lördag först.

Suget efter distans på brötiga vägar blev för stort så jag och Jonas bestämde oss för att på lördag cykla upp till Hedesunda. Det braiga med att cykla i dessa trakter (eller egentligen alla trakter norr om Västerås) är att det finns myriader av vägval. Om man är en sån som inte räds ovägiga vägar förstås men ni känner ju oss glada crossidioter!

Fast besluten om att ta igen de “förlorade skogsmilen” efter sjukdomen – och äntligen frisk i DEN DELEN av kroppen – kittade jag upp mig och laddade fickor med bars och kaffepeng.

Så for vi norrut mot Sevalla och Heby. Det hade snöat på fredagsaftonen men Celsius var på milt humör så det var moddigt och mosigt ut ur stan. Ju högre norr vi kom desto fastare blev dock underlaget och redan före Heby fann vi oss i att cykla på isen som täckte grusvägarna.

Redan då började det strula där nere. Inte i växeln denna gången – den var helt ny – utan i de intimare delarna. Anledningen? Typ urinvägsinfektion eller något? Och nya runt grenen lite pösiga vintertights. Utan att gå in på fler osköna detaljer så kände jag ett obehag från helvetet och det skavde som tusan. Hatar sånt, händer inte så ofta men alltid drygt när det händer. Svårt att slappna av och mysrulla ju, istället mardrömmer man läbbiga mjukdelssår och typ, gymrodd som enda motionsformen resten av året.

I Heby var det rått, ruggigt och trist ute. Inte en solstråle i sikte. Vi tog in på Heby värdshus och jag åt en räkmacka jag skulle ångra resten av helgen. Och en kaffe och en bulle, fast dem ångrade jag inte.

Väl efter Heby ljusnade det upp. Det blaskiga gråa byttes ut mot ett gulligt snötäckt isföre på den lilla skogsvägen som tog oss från Heby upp till gamla 56:an som vi skulle provcykla för första gången!

Skavet började bli otäckt satan och magen började krångla så det blev ett par stop då också men annars var det ballt om än kusligt att cykla på en väg som varit en av de mest trafikerade lederna i hoodsen men som nu var märkligt brett, osaltat, tomt på bilar.

Framme i Tärnsjö och nästan svart ute. Magen krampade järnet och det och läsksuget förde in oss i Tärnsjö Truck Stop – alltid öppet! Ett varsitt glas hallonsoda och underbar, varm toalett. Vi peppades upp men den hemska elden i byxan gjorde att jag insåg att jag tyvärr blev tvungen att kasta in handduken med tre mil kvar – helt enkelt för att inte riskera bli ocykelbar dagen efter.

Det blev att ringa efter skjuts och Jonas mamma hämtade mig, supertacksam!

Kvällen handlade om att röra sig så lite som möjligt och konsumera godis. Ändå nöjd med de sjuttiofem brötiga kilometer i bästa sällskap.

Och turen hem dagen efter blev både dråplig (kom ihåg räkmackan och skavet) och underbar men det får nästa inlägg berätta om!

Nu måste jag av tåget här. Puss! Cyklade ni något kul i helgen? Berätta!