Cykel
fasiken
alla tjatar om att jag är så stark, så stark, så stark
det har jag alltid fått höra (senast idag)
Vad stark du är Katja! Tänk om jag besatt lika inre styrka som du!
och jag är så tacksam och glad och stolt över att människor tycker så (även om jag innerst inne är den fegaste lilla skiten som finns, ni anar inte)
men vet ni, ibland – bara ibland!
så är jag så trött, så trött, så innerligt trött på att framställas och uppfattas – och alltså spela rollen – som den starka. Det vore så förbaskat skönt att också få vara den svaga, den lättsamt oansvariga, den axellutande människan ibland.
Vet någon hur man gör?
Hej.
Sitter och är nöjd med mig själv efter dagens spinning plus core-pass. Alltså älskar, älskar den kombinationen. Eftersom cykelpartiet är så kort (enbart 30 min) så gäller det att ta ut sig som fan innan det är dags att plåga innanmätet.
Att få ut nåt vettigt utav spinningen är ju en konst i sig, det kan ju alla intyga som tränar det i cykelsyften. Vissa cyklister föraktar spinning. Andra (som jag) kör det som komplement till den ordinarie cykelträningen. Vad jag har märkt så har i alla fall jag störst nytta av spinningen just i “spurtsyften”. Visst kan distansspinning vara kul då och då, men jag ser spinning främst som ett tillfälle att få träna explosiviteten.
Vad jag egentligen vill ha bloggat nu är att jag uppmanar alla vettiga cyklister (och andra förstås också, speciellt er med sittande arbete!) att köra regelbunden coreträning. Det må låta pisstråkigt – och det är inte speciellt kul att i en halvtimme varva rygglyft med maglyft med lite balansträning. Men fördelarna är för många för att negligeras till förmån för ingen coreträning alls:
- Du får bättre balans. Och bättre balans innebär snyggare och säkrare cykelhantering.
- Du ökar fettförbränningen. Face the fact, det är drygare att klättra i berg med massa överflödskilon att bära på. Då hjälper det inte att du bytt upp dig till Giros senaste lättviktshjälm.
- Du får starkare mage och rygg. Behöver jag säga mer?
- Du stärker kroppen inför framtida belastningar och minskar på så sätt skaderisken.
- Du lär känna din kropp på ett helt annat sätt. Och ökad kroppskännedom ökar dina chanser att träna på rätt sätt.
Har du ingen lust att pallra dig på gruppcore så finns det inget som hindrar dig från att göra övningarna på egen hand. Lägg upp en spellista där varje övning får ta cirka en halvlåt, så kör du tills du är klar. En halvtimme per pass räcker. Här och här och här finns bra tips på coreövningar – som man ser så är det ungefär samma övningar som ingår i uppläggen vilket gör att övningarna är lätta att komma ihåg. Glöm inte att hela tiden hålla magmusklerna spända.
Sobrasada. Kanske den godaste korven jag känner till.
Inget du hittar på en stilren nordisk matblogg, inget du kan inte längta till när du längtar till Mallis.
Jag vill åka nuuu!
God morgon!
Måndagen är snart här med nya upptåg. Men tänkte att vi kunde titta på min helg till att börja med. I lördags sov jag in i det sista. Denna vinter har verkligen tagit kol på min energi. Vill sova konstant!
På morgonen hanns det med två viktiga saker: bakning av kladdkaka med daimbitar i samt ett gäng skojsiga Kinect-matcher. Hade aldrig testat Kinect förut, fy va skojsigt! Nästan svettigt ju.
Och sen så sa jag hejdå till Mika och lilltjejen och hoppade på tåget hem till Västerås igen.
För nu skulle jag till Bistro du Lac (kanske finaste restaurangnamnet på länge i Sverige?) på Lillåudden. Hemmaklubben Västerås CK hade ju årsmöte och det fick jag ju inte missa.
Årsmötet vart i stort som alla årsmöten är – lite ekonomisnack, lite debatt, lite idéer och ett gäng diskussioner. Bland annat diskuterades det roliga faktumet att det jämte elitloppet Anundsloppet kommer arrangerades ett lopp för oss vanliga motionärer. Kul!
En tyst minut hölls för min bortgångna kärlek. Jag hade inte väntat mig det; tack styrelsen för att ni inte hade glömt.
Jag kommer att senare skriva fler utförligare inlägg om mina tankar kring klubbverksamheten.
Annars var jag mest glad åt att träffa mina fina cykelvänner och bekanta.