Hej.
Fasiken, gårdagens 75-minutersspinning prövade än en gång att ryggjäveln* inte är att skoja med. Jag bet ihop och såg fett proffsig ut när jag körde enmanna-tabata i ettan istället för att glatt studsa till Basshunter (i “tvåan”, höhö!) men det berodde egentligen på att jag hade så ont.
Jag är så sjuk rädd, helt seriöst. Min rygg får inte sätta stopp för vår- och sommarträningen. Det räcker för fan!
Jag masserar, jag stretchar, jag går, jag vet fan inte vad mer jag kan göra själv.
Jag hade inte tid idag på dagen men imorgon ska jag boka in ett par-tre naprapattillfällen. Min smått narcissistiska (på ett bra sätt) cykelkotknackare fixade min rygg så att den höll i ungefär två månader.
Nu innan jag däckar ska jag natta mig själv med lite enmannamassage. Blev nyss, under Racerkvällen på Stenströms övertalad av köpa denna salva. Trots övertygelser om att denna är vätternmotionärens bästa vän kan jag förstås inte veta om den säger kvack eller faktiskt hjälper lite.
Men den sägs tydligen sakna den kylande effekten som liniment annars tenderar att ha. Blir nog trösterikt för min stackars ländrygg.
—
* de vet inte riktigt vad det beror på men troligen antingen a) att mina ben är lite olika långa eller b) att jag är allmänt lite kort och lite sne och tagit i lite för hårt i början av längdskid-“karriären”. Alla välmenande tips mottages tacksamt.