Morgon från tåg 787 mellan Västerås och Stockholm! Anländer till spår 14, ifall någon vill möta med en kaffe och en croissant.
Till skillnad från häromdagens muntra inlägg om cykel, sexliv och skav som otippat (you’re right) nästan slog bloggens besöksrekord lär inte det här inlägget göra det direkt.
Bara någon timme efter jag hade tryckt iväg en positiv hyllning till det mycket friskare cykelåret 2020 (efter att ha varit förkylningsfri i säkert hela tre veckor) så kom första nysningen. På kvällen nös Ivar. Sedan nös vi ikapp. Sedan…
blev det som vanligt 😭
Fast okej. Innan jag gav med mig och erkände förkylning nr ziljon i raden så hade jag hunnit envisas med att gå och rulla lite lugnt på wattbiken. Men då kroppen svettades sådär otäckt chilly som den gör bara när den inte mår bra så avbröt jag efter bara någon halvtimme. Efteråt for vi till Saluhallen, jag tröståt scampiramen, Plutten hittade direkt någon kompis att leka med och så kändes det lättare.
Men nu är jag som sagt förkyld. Inte sådär jättebrutalt utan mer som ett klassiskt womancold – man är skum, slö och snuvig men man skärper sig och jobbar och har sig ändå.
Idag väntar hur som en rolig och cyklig dag – utan att faktiskt cykla.
På schemat står förutom konsultandet dels ett bloggsamarbetsmöte- wii, kul! – och dels en träff med kära cykelvännen Anna som jag ämnar stuva in på något cykelcafé och pressa på allt smarrens cykelstockholmsskvaller under kvällens gång.
Nåväl, nu kör vi igång denna torsdagen på allvar. Imorgon blir det lugnt så lugnt och vem vet, kanske är jag cykelbar redan på söndag. Men det är då det.
Puss
/Queen av tåg- och gymtoaselfies
