Hej.
I fredags hade min Ivar fått feber. Den vårligaste helgen på länge – som jag hade längtat till att uppleva den med dig min kärlek! – hade blivit till ännu en sjukhelg. Bakteriehärvan till föris alltså 🙄 För en gångs skull hade dock jag klarat mig hyfsat. Så efter att ha legat nära, nära mitt element till son och drömt om dun (nacken?), Östergötland (Östgötaloppet eller?) och kärlek (naw) i vad som kändes en evighet lycrade jag så upp mig och tog ut crossen på ett stycke vårrull.
Jag har ju ingen racer ännu så fick leka ömsom roadie ömsom gravlie (heter det så?) på crossen. Visst är han fin mot Ralph Erskines Skaparbyn?
Kurvor mot rakor. Mm.
På turen ut från Häsen genom ön Ön (!) mötte jag dock ingen fellow cykelartist utan enkom en något eljest-looking mopedist. På en ärlig moppe och utan hjälm, alltså.
Satan i landsvägen vad det blåste alltså! Mot, kant, upp, genom! Tur jag inte hade högprofil. Men ändå. Inte en meter gratis. Och särskilt inte när jag körde över broarna, håll i styret. Som hade illbattingen våren bestämt sig för att busa till det ordentligt för att visa gammvintern vem som bestämmer nu. Och ge mig lite teknikövning på köpet.
Du är passé nu vintern!
Gå och kamma dig
om du kan
HAH!
Här är jag
jag är våren
det är min tid
TRALALA!
Efter att ha kommit ihåg att jag lever över ett gäng broar över dagens cykelsällis Dalälven – min wunderschöna! – landade jag för en stunds eftertanke på en brygga.
Då eftertanke aldrig varit min starka sida blev det mest att spana efter lom. Lom är min senaste fixa fågelidé (är ju en smygfågelskådare). Trekkisen körde något slags meditation till vindbrusets musik i ramens kolfiberorgel.
En fin stund.
Dock ingen lom.
Man kan inte få allt här i livet.
Men man kan få ett gäng sköna mil på tu man hand med vårvindarna och solen! Inte fy skam det heller.
Och ni blir inte heller utan
för jag börjar blogga igen.
Har längtat efter er. Kommer att förklara min frånvaro.
Men först – visst fanken har vi längtat ihjäl oss till våren? SÄG JA NU :)))
Titeln är btw inte riktigt sanningsärlig.
Klart man behöver sin Mallorca också. Puss.
