Första familjeturen med mina endorfinisar

Persikofejs i skultunavägens evinnerliga motvind

Morgon måndag!

Vet ni vet ni vad vi gjorde igår kväll?

Tack chef’n A. för byssorna

Något jag längtat efter ungefär lika länge som jag varit mamma –

till den här solskensmojängen

#foreverbuttfathers

Kvällen till ära iklädd sin nya gröna Abus Smiley och placerad i sin smaragdgröna Thule Lite

Jajjemen – vår alldeles första familjeutflykt på två… sex hjul!

Eftersom jag inte är klar med mitt brukscykelbygge *visslar* ännu så fick Jonas (den i motvinden något tveksamma) äran att dra aerovagnen. Bakom/framför/bredvid cyklade er undertecknade hönsmamma på MTB. Den lilla baktanken hade väl varit att göra några avstickare i skogen men då jag utan överdrifter varit väldigt sjuk och dränerad på livet så kändes det ändå okej och kanske till och med klokt att mest ligga och trampa fint. Okej, någon pyttisstig hann jag med kanske.

Turen gick klassiskt till närbruket Skultuna där vi körde en mellanlandning och bebisjympa. Hur uppspelt är inte Tuss? (fick sota för det under nattningen sedan…)

Ajaj sockorna på sniskan

Jag passade på att kvällssola de nyrakade och njöt av livet litegrann, glad åt att bebisen vår trivdes så under färden. Och drömde om alla cykeläventyren som väntar bakom hörnet och längre, längre bort.

På vägen hem hade vi tack och lov lite mer kantvind än motvind. Cyklade mest bredvid kärran, lyssnade på pluttens glada åh crii åh ghee üüüh och beundrade hans stora ögon lyckliga av att se Vägen med nya ögon.

Strax under tre mil vart det, cirkus enochenhalv timme. Helt lagom för första gången. Strava här förstås.

Nu tänker jag bli frisk och stark(are) inför semesterns fjäll- och bergslagscykling. Puss.

English: Yesterday evening, me and my boys did our first ever ride together. It was pure magic. I’m so looking forward to explore the world together this way.