Håll utkik i alla kanaler online & irl oki? <3
(det sitter ett litet modsmärke fram på ramen)
Hej morgon.
Bloggen fortsätter vara hackig.
Den största anledningen är att hela den lilla familjen har häcken full med att städa/kånka/styla inför visningarna (de är tre så det blir lite av ett sysyfosarbete men ikväll är den sista jippie) och packa inför flytten på lördag. Samtidigt försöker vi att finna lite hemmaro och utomhusaktiviteter mitt i det hela.
Den andra anledningen är något mer genant.
jag har ordinerat mig själv en rejäl mobilbloggvila och det inte för att vara mer i nuet för jag har nog aldrig varit mer i nuet än nu utan för att jag är skadad :'(
Under dessa snart sju månaderna har jag knappt hunnit använda datorn och har skött så gott som alla ärenden, allt bloggande och allt skapande via mobilen. Och gärna i märkliga sitt- och ståpositioner (bebis bebis bebis)
Tyvärr har det lett till att jag har fått en –
mustumme!
(fast det heter egentligen sms-tumme tydligen men jag smsar ju så sällan)
Det känns så himla b att ha fått det. Och det gör så ont. Inte bara när jag måste använda mobilen utan även när jag ska hålla i vällingflaskan, bebisskeden, min egen matsked eller det raka mountainbikestyret.
Lite skämmigt är det också. “Normalt” sett är ju jag en person som knappt har mobilen på när jag inte jobbar. Samtidigt känns det lite fränt modernt. Tänk, förr i tiden hade man kanske eldstålstumme, eller knackstensarm! Och nu har vi musarmar och sms-tummar. Vilka blir de nästa teknikåkommorna? *skypar upp Elon Musk*
Vad gör jag åt saken då? Inte så mycket annat än vilar från mobilen (och messar med vänstra handen) och från nätet överlag. Passar bra nu mitt i visningsfixet och flytten, med en naturlig paus.
Och så är det ju lite småskönt att hålla sig borta från alla bilderna på undersköna cyklar med bockstyren. Jag har nog fortfarande inte riktigt landat i sorgen efter cykelstölden. Eller så har jag blivit en mästare på att hantera avsked. Vad vet jag. Tänk om någonting här i livet kändes tryggt och permanent.
Äsch fuck nu är jag bara deppig. Borde låta bli att tänka på Ridleyn. Borde gå och gosa ner mig med pluttisen i storsängen. Ska nog ta och göra det strax. Sedan ska vi ta itu med den förhoppningsvis sista storstädningen inför kvällens visning.
Ikväll får vi nycklarna till vår nya lägenhet och på lördag flyttar vi bråtet. Jag längtar! Det kommer att bli en rejäl nystart och mer ro till sådant vi båda egentligen föredrar att lägga tid på
(cykla, skriva, skapa, vandra, springa, läsa ja allt annat än att hemmafixa hela himla tiden)
Puss från nybyggarn
