Släng dig i väggen Picasso, du behövde aldrig amma och rita med en ledig hands finger samtidigt 😏
God morgon 2018.
Igår fick året en riktig vardagsrealistiskt finish. Två helslut bebispäron som åt på Max och sedan hämt-indiskt, en arg kvällstuss med mycket gas i magen, bröststrul och ont hela dagen och så trötthetsledsna Katjas däckning vid 22… fast jag var faktiskt uppe och ammade till 12-slagets fyrverkerier jippie!
Ja ni ser. En av blöjorna byttes på en David Lynch-ish skötbordstoa placerad ute i biltvätthallen på en mack i Sura. Kvällsmaten åts var för sig. Jonas presentmöbel till mig hanns aldrig packas upp. Och idén den där romantiska promenaden ner på kvällstan försvann någonstans mitt i kvällskaoset. Att blogga? Hah, lycka till!
Men ändå. Jag bar guldiga stjärnörhängen hela dagen och hade fått de bästa tre födelsedagspresenterna: en ledig dag med mina två kärlekar, att lillebror ringde och sa grattis och – det coolaste! – att Ivar på morgonen självmant vände sig från rygg till mage.
Och tack förresten för alla grattis. Att så många människor både här hemma i Sverige och utomlands tagit sig tid att gratta mig gör mig så uppriktigt glad. Tänk, va? <333
På sätt och vis är det kanske bara bra att det inte blev något inlägg igår. Hade säkert åkt ner i något nostalgiträsk och kört tillbakablickar på 2017. Men jag är redigt trött på att blicka tillbaka. I alla fall cykelmässigt. Den varan var ju mycket av 2017 då jag efter att lagt gravid-MTB:n och hela sportcyklandet åt sidan för den graviditeten mest levde på ”gamla meriter” och gamla kort. Less på gamla meriter och gamla kort! Vill ha nya ”meriter” och vill se framåt. Glad att det hanns med tre gravidmagefria cykelturer innan årets slut i alla fall.
2018 kommer att bli ett roligt cykelbloggår känner jag på mig. Jag kommer att utveckla Cykelkattens värld ytterligare. Jag kommer bland annat att äntligen hinna komma ut och dela med mig av cykelträningsmagin IRL, att göra mer verkstad utav frilanskreativiteten som fått för lite utlopp de senaste åren och att kanske till och med ta in ett eller ett gäng samarbeten (ärliga och målgruppsanpassade förstås). För första gången på många år känner jag att det nya året faktiskt är ett oskrivet blad och jag vill ge bloggen och mitt arbete med den lite mer av vad de faktiskt förtjänar. Och i år har jag faktiskt äntligen lite mer tid och energi till detta. Även om jag fortfarande inte riktigt vet när jag kommer att hinna blogga från datorn igen… #onehandedhero
Fast först ska jag torka lite kräks från min nytvättade morgonrock, dricka en kaffekopp till, pussa på mina två och sedan ta på mig utekläderna.
God fortsättning! Sluta aldrig äventyra. Stå aldrig still. Ät god pizza idag.
Puss.