Hej här kommer min lilla (komprimerade så klart) cykelårspraktika. De senaste åren – och det kommande året, om jag får sia. En liten (p)reflektion. Voilà.
Januari
Månaden då alla storhelgerna är över, mystvångsångesten har släppt och man kan äntligen börja leva och träna normalt igen! Jag slipper fara runt och behaga släkten och kan vara ego och koncentrera mig på cykel.
Arbetsnarkomanen i mig brukar längta till jobbet och kollegorna men i år är det annorlunda eftersom jag har ett annat världsviktigt ”jobb” att utföra hemma. Tur jag har mina andra ”kollegor” i form av mina tålmodiga (det måste man va när man hänger med småbarnsföräldrar) kompisar och det nybildade mammagänget.
Jag ser dock fram emot att nyårslöfta mig svettig och vara frisk och stark så jag kan äntligen träna ordentligt – om familjelivet så tillåter. Blir spännande att pumpa iron i benen ihop med en skitsöt gnällspik i babyskyddet bredvid! Hehe.
Februari-Mars
Brukar för mig vara inomhusintervallernas, styrketräningens och helgvinterdistansernas månad. Ljuset återvänder. Snötäcket – om sådant finns här i Västmanland – är tjockt. Solnedgångarna är många och bländande vackra. Distanspassen är fotogeniske och minnesvärda. Kroppen bygger upp styrkan inför våren – men nog börjar jag lessna på att harva runt med dubb och längta till det lättare racerekipaget.
Denna perioden i år kommer nog att handla mer om att jaga träningstimmar. Ljuset får jag jaga ihop med min bebis – då kanske han kan bo i sittvagnen och börja titta ut på utevärlden och förstå lite av den.
April
April är en lynnig månad. Vissa år ligger istäcket kvar på vägarna och man får dras med vintercykeln ett tag till – andra år går de första racerdistansturerna just i april! April är också kraftprovens tur. Alla man cyklar med har blivit liiite starkare och liiite vassare och kroppen är inte riktigt i skarpt racermode än så jag får kämpa lite extra vilket gör mig ännu starkare. April innebär även cykelresor till varmare grader – även om många, både tävlingsåkare och motionärer har redan varit iväg och fått några höjdmeter i benen.
I vår har jag ingen cykelresa inplanerad. Denna våren blir en återkomstens tid och sådant gör sig bäst här hemma. Gammaldags som jag är så är jag dessutom fett opepp på att resa långt med småbarn som sällan får ut något positivt av böket. Och vi har väl fjällen, duh?
Maj
I maj börjar det tränas och tävlas på allvar. Tävling är ju som bekant den bästa träningen så jag försöker köra så många mindre race som möjligt. Oftast blir det race ur den grymma SMACK-serien eftersom det är nära både geografiskt och uppläggsmässigt. Normalt sett startar jag enbart i linje- och GP-loppen men i år blir det nog till att ta det man hinner med som småbarnsmamma så då får man väl göra bort sig i ett och annat tempolopp med – allt för träningens skull. Jag ser också fram emot att ihop med Ivar utgöra världens curlande support till vår randonnör till pojkvän/pappa! Och kanske pressa in lite MTB-träning för min lillebror som ska få ärva Crescenten jag gravidcyklade på. Herre hur ska man hinna med allt?
Juni-juli
Juni är ju den stora tävlingsmånaden här i landsvägs-Sverige – även om det finns en del klassiska lopp i augusti och september. Och cykelmånaderna överhuvudtaget, oavsett om man tävlar eller inte. Jag brukar önska att de flesta racen gick i september istället då det är svalare ute och jag är starkare då hehe. Brukar trösta mig med att höjdpunkten – den glada cyclocrossäsongen – ligger där och väntar på mig på hösten. I år kommer jag förstås inte att kunna hävda mig något särskilt (om ens alls, vem vet vilken träningsmängd jag hinner med detta första året med Ivar) på något seriösare race så jag struntar i att ens planera för dessa. Det blir som det blir om det blir – på racer eller kanske på MTB. Däremot längtar jag till att känna styrkan återvända till benen. Praktiskt både när man är en galen cyklist och när man har en hel värld att visa sitt barn – till fots eller till hjuls.
Kort by the royal JSWG
Puss och augusti-december kommer i ett eget inlägg. Vilken årstid eller månad ser ni mest fram emot?