Dags att dejta igen!

👋😬😁

Hej!

Jag är ju en lagom konstig typ. Jag älskar att umgås med människor men jag är samtidigt livrädd för människomöten. Och ju mer privat ett möte är desto harigare och nervösare är jag. Inför. Att dra en föreläsning om byggteknik på Uppsala Universitet – inga problem! Att vara speaker på en cykeltävling i en ny stad – no big deal! Att racea på Avenyn i Göteborg inför fullsatta uteserveringar – ger extra watt förstås! Att fråga om någon ny bekant som verkar gilla umgås med mig vill hänga med mig en kväll… ehm… åhm… jag har förresten tvättid och en bok att läsa ut.

Och så sitter jag där med min bok och ångrar att jag fegat ut igen. Och plågas samtidigt av tanken på att den vänliga nya bekanta kanske går och hittar en ny Katja att hänga med. För vem kan gilla mig? (en sjuk och otacksam tanke av någon välsignad med fantastiska vänner, jag vet. Förlåt)

Fröken skruvad självkänsla, det är jag det.

Men nu jävlar, nu är jag inne i en ny, modigare epok av mitt liv. Hoppetuss förtjänar den bästa versionen av Katja och den bästa versionen av Katja låter inte sina sociala tillkortakommanden stå i vägen för nya möten med människor utanför mina vana umgängeskretsar.

Det braiga med stan är att det kryllar av många och framför allt olika individer. Gamla, unga, lytta, fattiga, rika, sinnessvaga, dumma-i-huvvet, kloka, moderater, centerpartister, invandrare, cyklister, före detta lantisar, feminister, äventyrare, hundägare… och förstås – föräldralediga morsor!

Ett eget släkte. Mytomspunnet. Med åsikter, latteskummiga läppar och en varsin skatt (minst en!) i barnvagnen.

Eftersom det inte finns nå många bland mina vänner och bekantingar i Västerås som är päronlediga så har jag anmält mitt intresse att träffa nya äventyrliga friluftsmorsor på rullavagn.nu – en sida jag såg reklam för på BVC (Internet ♥️). Hade ärligt talat inte väntat mig någon respons men se där – gurkstan verkar ju vara full av unika, coola kvinns som också gillar promenader, bälga i sig kaffe och inte känner alltför många mammalediga.

Så nu är jag här. Med ett… antal mammadejter på gång. Något nervös. Okej, ganska nervös. Kommer vi att komma överens? Tänk om jag som vanligt klämmer ur mig något konstigt och lite väl nördigt? *inte bara prata cykel inte svära inte dra galgskämt nu Katja*

Nåväl. Det känns roligt i alla fall. Vem vet, kanske blir vi en liten klunga till slut.

Min första mammadejt är nu på fredag – håll tummarna för oss!

Puss.