OBS OBS det blå är inte en sopsäck utan en no logo-regnponcho för sjuttio riksdaler. Sop… ponchon inhandlades för att skydda de icke-vattentäta byxorna men det gick väl inte så bra ändå tyvärr. Nåväl! En kuperad mil i piskande regn är ändå en kuperad mil.
…eller fan ta utbudet av fulldugliga friluftskläder till personer med gravidmagen som ju till skillnad från rondörmagen inte går att dra in liksom.
Jag menar hur svårt kan det vara att prodda en frilufts-/regnbralla med en klassisk gravidresår som alla andra gravidbrallor har? Craft? Haglöfs? Didriksons? Folkkära rekomärken? Vi gravida vill faktiskt också vara torra och varma när vi är ute och andas in frisk luft så som vi ju rekommenderas.
Nä nu trött.
Den som någonsin lidit av kombot ikappkommen utmattning, graviditetshormoner och långvarig sömnbrist vet hur det har känts för mig nu de senaste dagarna… nätterna… vad var vad?
för jävligt! Hemskt!
Gråtigt.
Härligt och kul i stunderna så klart – och gåbenen verkar starkare än på länge, bäckensmärtan är dessutom puts väck, tack! – men det jävliga vann över mig i detta fallet.
Nu ska jag sova länge, länge och sedan får ni berättelsen om den olycksaliga gravidvandraren.
Tack för Jonas. Han är mitt mörka, goda ljus. Puss och vi hörs!
Håll ut! Gråt ut! Sov ut! Fjällen ör precis som cykling; testar dig i början. Det blir en ny dag, kram!!