Helgens knän i “ärvebibsen”
Hej! Skriver i mobilen från det idag skakiga tågis till Stockholm, ni får därför ursäkta om det smyger in lite typos här och var.
Tänkte blogga min träningsstatus här. Som rubriken antyder så går min träning mer och mer åt gravidträningshållet. Övergången är förstås naturlig och inte överraskande på något sätt. Men skillnaden är påtaglig från den icke-gravida träningsrutinen.
I början av graviditeten fick jag en släng av mållöshetspanik, kommer ni ihåg? Jag satt och var livrädd att hamna i kravlöshetens fälla och till slut lägga ner träningen ty varför träna utan syfte och mål liksom?
Men graviditeten är klok den. Lika bra som hon är på att få en att se sakerna för vad de är, lika bra är hon på att vägleda ens kropp – även på träningsbanan.
Min träning just nu styrs visserligen inte av något tävlingsförberedande schema. Den styrs inte heller av lustan att komma före den och den i nästa race. Istället styrs träningen av tre klockrena målsättningar som har utkristalliserats helt på egen hand faktiskt:
ett. Målet att komma ut och njuta
två. Målet att underhålla kroppens rörlighet och styrka
tre. Målet att få cykla
Dessa tre mål är precis lagom för mig just nu. Tvåan är det fysiskt tuffaste målet eftersom jag blir tyngre, otympligare och flåsigare för var vecka. Jag får vara uppfinningsrik och anpassa rundorna, utrustningen, säkerhetstänket och nivån därefter vilket är rätt spännande i sig. Jag känner mig snyggare än någonsin. Men att behålla elegansen på cykel är en annan utmaning men det får bli ett annat inlägg 😉
Så – den senaste tiden har jag cyklat (snittar cirka 10-12 mil i veckan), simmat, gymmat lite och gått.
Jag må inte ha mycket core att ta i med, men helgens backkörning i dalaskogarna har visat att benen är starka.
Tack och lov verkar bäckensmärtorna komma och gå lite vilket gör att jag ändå kan gå ofta och en del.
I veckan ska jag ta itu med att anpassa mtb:n som jag lånat av Valle så jag kan börja cykla med den den dagen magen blir för stor för bockstyrecykeln. Men den dagen den sorgen!
Så, status gravidträning – den rullar på och det var faktiskt länge sen jag var så motiverad att röra på mig.
Det är min bäbis med förresten känner jag nu. Dags att lägga ner telefonen och lägga handen på magen istället. Blir inte klok på om det är en fossing eller en handis som jympar?
Säkert fossingen. Sådan mor sådant barn. Puss!