*** OBS varning för bilder innehållandes annat än cykel ***
Idag gjorde ett gäng cyklister nåt som händer jättesällan –
nämligen göra stan utan cykel! (stadshojar räknas ej)
Eller okej, alla var inte cyklister (än). Bara fyra av fem.
Först mötte jag upp de här två för en bit matinélunch på Bianchi – Anna och Valle
och förstås den här unge herrn som skulle ha cyklat en brevet idag men är fortfarande krasslig och fortfarande vägrar hamna i fokus
Och här jag, med matsuget i blicken.
Det käkades käk
och sedan mötte vi upp vår käre Tony
för att gå en stadsvandring med det härliga namnet Västerås fula hus!
(passar bra med okammat hår då eller hur?)
Västerås fula hus leddes av den karismatiska historikern Niklas Ulfvebrand och handlade självklart inte om att glida runt, peka på hus icke-estetiska i allmänhetens ögon och skratta rått. Utan om varför Västerås hus som byggdes i samband med industri- och befolkningsboomen på 50- och 60-talet faktiskt blev som de blev.
Okej, det blev en del skratt ändå. Fast snarare åt vissa arkitektherrarnas orubbliga egon snarare än åt deras tyvärr förr eller senare rubbliga skapelser.
Tyvärr fastnade inga “fula hus” på bild men googla Västerås centrum så ser ni själva.
Då solen sken stark och promenadbenen tröttnade till flydde vi stadens jippomyller till förmån för mälarkajens svalka. Mat, glass, fika och kaffe blev det förstås och bara en liten diskussion. Om huruvida tandemcyklarna hjulen sinsemellan hade fastnav eller inte.
Imorgon blir det att cykla, nu blir det att laga pasta. Puss!
