CYKELKATTEN

Katjas blogg om cykel, liv och kärlek.

Cykel

Ut i rusket med gravidcyklisten!

Ut i rusket med gravidcyklisten!

Den där Anna <3

Hej alla glada cykelkycklingar!

Eller erkänn att ni är lite smådeppiga över att det är så kallt ute?

Äsch kom igen. Det finns inga dåliga väder – det finns bara gnälliga vader. Nu låter det i och för sig som att det är mig själv jag försöker lugna ner. Ska nämligen lycra upp mig här och det verkar rätt ruggigt ute. Men vet ni – varje gång det känns motigt att palla sig ut i rusket så tänker jag på mitt livs kallaste cykeltur aka Sa Calobra-turen tvåtusensexton förstås. För er som inte kommer ihåg så finns sagan här, varsågoda, men glöm inte att ladda med en kopp riktigt hett te innan. Jag tror (och hoppas) att jag aldrig mer någonsin behöver frysa så mycket som jag frös den dagen.

Just ja, den där turen inspirerade mig till en ny header förresten. Glömmer aldrig när jag och Kjella – båda daredevils utför – sakta sakta tog oss nerför det där calobraberget med de stelfrusna fingrarna hårt kramandes bromshandtagen. Jag svär asså, om Kjella som är typ bästast utför tog det försiktigt, fatta hur halt det var då?

Bilden knäppte Jonas just när jag och Kjella vilade våra knogar i något bredare parti (vägfan är ju smalt helvete och hårt trafikerat i alla väder förstås också) dividerade om huruvida vi skulle fortsätta eller inte. Självklart fortsatte vi, och självklart gjorde jag en fin tid uppför ty Katjas ben ba älskar kyla.

Och självklart dog garminet precis då, och självklart blev hela innehållet korrupt och nu har jag prick noll bevis men men.

Shit nu rinner tiden iväg, dags att ta på sig överdelarna. Min kära cykelvän Anna är i stan och vi ska ut och hoja ett par timmar. Puss och ha en underbar torsdag!

Dela detta inlägg

Tävlings- och äventyrscyklist, ingenjör, kreatör, skribent och mamma. Hjärnan och hjärtat bakom CYKELKATTEN.CC - den värsta bästa bloggen om cykel, liv och kärlek sedan 2012. Gillar att cykla fort och snyggt på landsväg och i skog, cykelkultur, sina vänner och fantastisk musik. Och att få fler att finna och ta hand om sin inre cyklist. Tack för att du cyklar, läser och delar min passion.

2 kommentarer

  1. Ja du Katja, det var sannerligen ett svårslaget äventyr, blev lite spak när det gick på bresladd genom första kurvorna, men men…det som inte dödar härdar.
    Tack för en upplevelse för livet!
    //Kjella

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.