Ut i rusket med gravidcyklisten!

Den där Anna <3

Hej alla glada cykelkycklingar!

Eller erkänn att ni är lite smådeppiga över att det är så kallt ute?

Äsch kom igen. Det finns inga dåliga väder – det finns bara gnälliga vader. Nu låter det i och för sig som att det är mig själv jag försöker lugna ner. Ska nämligen lycra upp mig här och det verkar rätt ruggigt ute. Men vet ni – varje gång det känns motigt att palla sig ut i rusket så tänker jag på mitt livs kallaste cykeltur aka Sa Calobra-turen tvåtusensexton förstås. För er som inte kommer ihåg så finns sagan här, varsågoda, men glöm inte att ladda med en kopp riktigt hett te innan. Jag tror (och hoppas) att jag aldrig mer någonsin behöver frysa så mycket som jag frös den dagen.

Just ja, den där turen inspirerade mig till en ny header förresten. Glömmer aldrig när jag och Kjella – båda daredevils utför – sakta sakta tog oss nerför det där calobraberget med de stelfrusna fingrarna hårt kramandes bromshandtagen. Jag svär asså, om Kjella som är typ bästast utför tog det försiktigt, fatta hur halt det var då?

Bilden knäppte Jonas just när jag och Kjella vilade våra knogar i något bredare parti (vägfan är ju smalt helvete och hårt trafikerat i alla väder förstås också) dividerade om huruvida vi skulle fortsätta eller inte. Självklart fortsatte vi, och självklart gjorde jag en fin tid uppför ty Katjas ben ba älskar kyla.

Och självklart dog garminet precis då, och självklart blev hela innehållet korrupt och nu har jag prick noll bevis men men.

Shit nu rinner tiden iväg, dags att ta på sig överdelarna. Min kära cykelvän Anna är i stan och vi ska ut och hoja ett par timmar. Puss och ha en underbar torsdag!