Lite drömmen från förra året
signerat Hagen
Hej. Visst, jag är fortfarande krasslig. Och visst, jag kan inte cykla på ett par dagar. Men jag blir inte hemma i helgen. Det kommer inte att göra mig gott i detta fallet. Hade events som Basemile Snowdown inneburit enbart rå cykelträning med okända individer så hade jag inte tvekat en sekund att stanna hemma. Smärtan i hjärtat över att titta på när andra cyklar när man inte förmår göra det själv hade blivit för mycket att utstå.
Men i detta fallet så handlar det lika mycket om att hänga med likasinnade cykelvänner – både de man träffar lite oftare och de som vi boende ute i periferin tyvärr träffar för sällan – och njuta av den speciella atmosfären som uppstår i ett sällskap där alla både älskar och förstår cykel.
Efter lite surr så blir det nu att jag får befria käre Hagen från hans följebilschaffisduty imorgon så tar vi det därifrån. Cykeln ska förstås med så att jag kan cykla lite på lördag och/eller på söndag om kroppen känner för’t. Och gör den inte det så har jag ett helt gäng crossrace – både spoilade och ospoilade – att glo på. Och bada slottsbadkar och läsa gamla tidningar förstås, bästa lyxen jag vet.
Det känns som en bra lösning. Lite gladare är jag nu allt som ni märker! Peppar med gode Onyeabor och goda Marina som sig bör.
Förresten, tack alla ni som hört av er till mig med era friskvårdstips. Helt seriöst så tänker jag tro på varenda en av er och göra precis som ni säger – gå till läkaren, köpa kuren, bli en ingefära- och gurkmejalover osv. Tack för att ni bryr er om kattskrället! <3
Puss.
