CYKELKATTEN

Katjas blogg om cykel, liv och kärlek.

Cykel

Tider jag inte känner för att längta tillbaks till

Tider jag inte känner för att längta tillbaks till

Hej, i sann throwbackthursday-anda kom jag på att tänka på ett gäng tidsperioder och ögonblick jag inte (eller?) längtar tillbaka till. Voilà:

♺ till eran innan våra specialutvecklade, nästan skräddarsydda cykelbyxpads som knappt kräver någon chamoiscréme under kortare turer

♺ till tiden då det här och var förbjöds (jepp, i början var man dum nog att inte reglera sådant så en och en annan tjej slank igenom) för kvinnorna att ställa upp i cykeltävlingar pga det vanliga vi traditionella sköna gubbs gillar cykeltjejer så länge de är timida, lyssnar på oss storögt och inte cyklar för snabbt för då känner vi oss hotade-tänket. Det är fortfarande förbjudet på proffsnivån i landsväg utan kvinnorna hänvisas till egna tävlingar som visserligen påminner om originaltävlingarna men som ändå sker i skuggan av ”de riktiga” loppen

Merckx och den framlidne Tom Simpson
kör Paris-Nice 1967 (hittat på Pinterest)

♺ till tiden då doping mer var regel än förhatligt undantag och cyklister dog lite här och var i stigningarna för att huvudet pallade mer än kroppen

♺ till tiden före cykeldatorer. Herregud så tråkigt utan loggning och data, mvh modern cyklist

♺ till tiden före klickpedalmekanismerna (de är ju ett antal idag). Nu är jag extrem och avskyr att sitta fast i saker men tanken på att jag klickas ut när jag vurpar gör det liksom lättare att uthärda

♺ till tiden då cyklisterna tipsades om att träna i bomull och linneväv

Randonnören Billie Samuels strax före sitt
Sydney-Melbourne rekordförsök 1934 (fotot snott härifrån)

♺ …och de kvinnliga cyklisterna uppmanades att inte ge sig in i cykelsnacket – det var grabbarnas territorium (undrar hur många som nickar instämmande nu lite i smyg hehe)

♺ till ögonblicket någon snille kom på att ja! tänk om man kunde ta och börja tillverka mönstrade färgglada landsvägscykelsockor? 

♺ till tiden före den militanta klungdisciplinen vars alltför hänförda anhängare som börjar tävla ibland glömmer att ett cykelrace inte riktigt går ut på att alla ska in i mål samtidigt och på kortast möjligast tid. Ja, hur tävlade man innan någon tog på sig ”ledarvästen” och såg till att alla skulle ligga i jämna par, bidra lika mycket, oavsett kropps-, teknik- och taktiktyp och inte åt annat än längst bak? (OBS här var glimten i ögat rätt tydlig)

och när vi ändå är smått giftiga här

♺ till tiden då det ibland saknades motionsledare på cykelsamlingarna. Ja, gick det att cykla i grupp även då? Tänk så hemskt det var innan cykellederiet i de större klubbarna reformerades och döptes om till Serviceinrättning och Cyklistbarnomsorg AB. Vem fick skiten (på Facebook, först dagen efter förstås) för när Adolf bonkade i den sista uppförsbacken? Vem övertalade Adelina att inte anmäla klubben för kränkning när hon blev ombedd att byta grupp till den något lugnare för denna gången? Ja, det är ett under att det ens cyklades förut.

okej sorry tillbaks till allvaret

– Will Joe crash, dude?
– I bet he will, bro

(bildkälla här)

♺ till tiden före hjälmtvånget (och de moderna, faktiskt skyddande hjälmarna) på tävlingarna. Usch säger jag bara. Usch, vill knappt tänka.

♺ till tiden före den svenska crosscupen. Tack gänget som en gång drog igång verksamheten i Sverige. Tänk så tråkig cykelstämningen det annars hade varit höstetid.

♺ till epoken före cykelmodet blev mer och mer allmäntillgängligt och genomtänkt. Idag köper få att kläderna enbart ska vara ”praktiska” och även mainstreamkedjorna satsar mer på smakfullhet och passform. Ja, cykelsporten har helt enkelt blivit stiligare, särskilt i vårt avlånga trendkänsliga designgalna land. Kul tycker jag!

♺ till tiden före musikens tillgänglighet för icke-rika kreti och pleti som en annan. Säg vad man vill om tjänsterna som Spotify – men tänk vad hemskt det måste varit att aldrig ha råd att kunna fara och lyssna på något annat än bygrannes folkmusikplonk fast ens hjärta längtade till kammarvioliner

♺ till tiden före palak paneer. Åh herre jag skulle kunna äta det varje dag. Med mango- och mandelnaan till förstås – Malmö-style (åt den godaste naanen i Malmö i alla fall)

Vad längtar ni inte tillbaka till? Berätta!

Puss.

Dela detta inlägg

Tävlings- och äventyrscyklist, ingenjör, kreatör, skribent och mamma. Hjärnan och hjärtat bakom CYKELKATTEN.CC - den värsta bästa bloggen om cykel, liv och kärlek sedan 2012. Gillar att cykla fort och snyggt på landsväg och i skog, cykelkultur, sina vänner och fantastisk musik. Och att få fler att finna och ta hand om sin inre cyklist. Tack för att du cyklar, läser och delar min passion.

2 kommentarer

  1. Tiden då en bättre cykelbelysning var som ett dåligt stearinljus och nattrundor i den varma sensommarnatten var blott en dröm.
    Tiden innan tidningen Bicycling hade förstått vilka som borde agera modeller i ett av deras nummer med pendlarkläder ;-)

    God fortsättning katten!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.