CYKELKATTEN

Katjas blogg om cykel, liv och kärlek.

CX och gravel

Stigsnubbelcross i lajvarnas fotspår.

Stigsnubbelcross i lajvarnas fotspår.

IMG_4686

Idag var min sista semesterdag :'( och den firade jag med att rasta Ridleyn.

Tanken var en meditativ grusdistans. Det skulle fladdras hår och tuggas styrlinda med eftertanke (detta med eftertanke är viktigast, tugga styrlinda utan eftertanke gör jag under nittio procent av passen). Men tji fick jag!

Eller fick och fick – gjorde mig skyldig till är nog mer rättvist uttryckt. Nåt står ju inte riktigt rätt till med mitt lokalsinne i skogiga områden, villaområden, radhusområden, höghusområden, områden utan tydliga landmärken, områden där man måste välja höger eller vänster, samt övriga områden utan gatunamn och husnummer.

Människor som jag hålls bäst innanför stadstullarna och förses med Garmins nya Edge 820 (host host). Nåväl.

Utan att dra hela den svettiga harangen så började, fortsatte och slutade det hela med att jag snurrade runt på vägarna runt Lista – Rocklunda – skultunanära hoods. Runt ställen som i Västerås mtb-kretsar brukar betecknas som ”lajvarskogar” (lajv är poppis här i stan). Tittar man på stravafilen så ser den bra larvig ut. Jag hade liksom som plan att komma ut på större, mäktigare grusvägar, sådana vi brukar köra när vi kör grusdistans. Men jag kan den sidan för dåligt, och ingen beskrivning i världen fick mig att komma rätt på en gång, så jag blev kvar i skogarna och körde ömsom rotiga mtb-singletracks ömsom grussnuttar som ändå ledde till rotiga mtb-singletracks.

IMG_4687

Det suddiga är ingen fotoeffekt, det är
ett försök att radera all jäkla svettdefekt

I början vart jag smått irriterad ty planen hade skitit sig och grät en skvätt, irriterad på min hjälplöshet men sedan la jag mig an med gilla läget-och-njuta-av-skogen-attityden. Alltså normalt gillar jag köra mtb med min cross men ni vet, när man egentligen ser distans och så blir det rot-och-stök av det hela så… Men skogen var skön, murrigt grön, lummig dock vindfri, myggfri, med fint ljus, lingona och enstaka svampar, på sensommarskogarnas vis.

Så jag njöt i alla fall och pulsen, den höll sig hög tack vare att det vart som en radda vilseintervaller. Nöjd ändå – och ruggigt hungrig och slö efteråt. Hoppas benen återhämtar sig lagom till morgondagens misstänkt episka distans Johan ställer till med.

Puss och glad fredag.

Dela detta inlägg

Tävlings- och äventyrscyklist, ingenjör, kreatör, skribent och mamma. Hjärnan och hjärtat bakom CYKELKATTEN.CC - den värsta bästa bloggen om cykel, liv och kärlek sedan 2012. Gillar att cykla fort och snyggt på landsväg och i skog, cykelkultur, sina vänner och fantastisk musik. Och att få fler att finna och ta hand om sin inre cyklist. Tack för att du cyklar, läser och delar min passion.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.