Fredag folks. Hört talas om karma? Nåväl! Det har jag med big time. Hela mitt liv hade jag kaxigt glidit runt och ba hehe, allergier, det är töntigt det. Jag tål allt jag! Första karmasmällen kom i och med Stjärt. Alltså min föredetta till katt, gör mig förbenat nysig och rinnig och helkörd i ögonen. Vi hade alltid haft katt i familjen men det var först när jag skaffade Stjärt som jag blev allergisk! Undrar om det beror på att det är en annan luft och grejs här i Sverige? Det är ingenting det. Den värsta smällen är nog att jag nog tyvärr åkt på en värre sorts allergi – pollenklassikern. De första känningarna kom förrförra året. Minns jag blurrade ut under ett par vårpass. Förra året var det värre men så få gånger att jag liksom inte brydde mig. Men skaffade mig ändå en karta Loratadin för att testa om det vart bättre. Det vart bättre och då kom idén med Pollendisko-listorna. Våriga lättsamma låtar. Sedan tänkte jag inte mer på det men nu i vår kom den värsta supersmällen.
Det började någon gång förra veckan och eskalerade nu i veckan. Konstant täppt näsa och tjafs i ögonen. I onsdags cyklade jag inte utan slödrog mig genom tillvaron. Svårt att andas. Men skyllde på tröttheten sedan tisdagsintervallerna.
Igår skulle jag leda en snabbgrupp, tröskelintervaller. Svinkallt men annars helt ok, lagom grupp, men redan uppvärmningen som var lugn och normal, syrefattigt. Men hela tiden, fick kippa efter andan. Pigga ben men noll syre. Täppt näsa. När det var dags för första intervallen hängde jag på Contis, Valle, Kalle Sandell och AK. Ryckigt (ingen nämnd men läser du det så vet du att du kanske ska försöka att hålla jämna förningar, heller konstant 40 än växla mellan 35 och 45 och kasta dig än hit än dit oki?) och fort, kanske lite för fort för ouppvärmda mig, men gjorde mitt bästa först men blev avhängd. Ingen big deal, tänkte ah men joinar väl gruppen efter. Men så svårt att andas igen. Stannade, pustade ut. Nyste ut. Så kom nästa grupp. Släppte förbi dem. Kroppen ville inte andas. Vinkade bort dem. Masade hem mig. På de korta tre milen hem fick jag stanna kanske fyra, fem gånger för att pusta ut. Som en annan storrökare! Var ledsen. Vad är det som händer med kroppen?
Duschade, åt, smågrät lite, däckade men vaknade ett par gånger av att näsan var så täppt och hade sig. Somnade om.
Imorse åkte Loratadinet fram och så har jag bokat en tid på vårdcentralen för att kanske få hjälp med att få receptbelagda medikamenter som funkar bra för just mig. Och som inte är dopingklassade. Vill inte känna mig som en tårögd astmatiker när jag cyklar.
Någon annan som är pollenallergiker? Hur gör ni, vad rekommenderar ni?