Jag är krasslig. Det stör mig. Blir kanske ingen cykling i helgen. Det dödar mig. Men det som inte dödar härdar. Softade igår kväll. Softar idag. Kommer troligtvis behöva softa imorgon. Lite ironiskt med tanke på mitt blogginlägg om att längta sig fördärvad till de där två enda långdistansdagarna. Jag är nu något orolig för Basemile Snowdown-helgen om en vecka. Har tyvärr inte fått till ett enda femtimmarplus-pass ute i den här vinterkylan ännu. Och visst, även om målsättningen med Snowdown är att helt enkelt genomföra det så gott jag kan så är inte 335 km att skoja bort om föret är tungt, graderna låga och de i bagaget riktigt kalla distanstimmarna lite för få. Jag har sett fram emot den här helgen som ett slags formtoppningshelg med två rejäla distanspass. Nu blir det tyvärr inte så, hälsan har svikit mig. Jag måste se realistiskt på saken och blir jag inte bättre idag och får inte till någon bra cykling i alla fall på söndag så kommer jag att sälja min biljett till någon mer förberedd.
Men vi ska inte deppa än. Jag kanske inte blir mer än just småkrasslig och blir jag så illa tvungen att hoppa Snowdown så har distanståget inte gått än. Vintern är lång och tuff i år, men det är Katja också ❆
Vad ska ni göra denna vintriga helg? Puss!
Inläggtiteln har inspirerats
av denna gamla goding