Stockholms SM-crossbana bjöd på
en hel del kurvor – de flesta sköna och lättsamma (iaf de på gräset).
Tänk om benen funnits där också…
(Vykort: Erik H)
Haha, igår gjorde jag min första vurpa ever på Kallecrossen. Vi körde våra (numera) traditionella tisdagsintervaller och efter att noggrant instruerat Eva om att våga testa vrida på styret när man ska upp ur en tight hårnålare så gjorde jag just det – vågade vrida styret fast kanske lite väl raskt och drastiskt. Grabbarna kom bakom mig och jag kände mig pressad och gjorde misstaget och vurpade. Det gjorde knappt ont och jag skrattade gott.
Fast fanken vad lurigt det är med kurvtekniken (och nu pratar jag förstås cross, palla landsvägsteknik nu). Det är så många olika faktorer som spelar in och man kan liksom inte bara tillämpa ett slags teknik för alla slags kurvor. Dels spelar underlaget en stor roll. Inte bara för hur mycket man kan och får luta cykeln men också hur underlaget upplevs rent psykologiskt. På gräset och på jordigt underlag (som i Slottsskogen i Göteborg) är jag rätt så orädd (därav vurporna). Jag vet att det inte gör så ont om man slinter och ramlar. I sanden är jag inte så rädd heller, av samma anledning. Men på gruset däremot… Där spökar vurpespökena. Grus är så förrädiskt, eller hur? Det kan gå hur fint som helst under första varvet. Under andra varvet kan utgången bli helt annorlunda eftersom de små, små sandkornen flyttat på sig några millimeter. Och plötsligt är den tänkta snäva linjen värdelös och där ligger man, eller kommer ut för långt så att man får ett sjuhelsikes igångdrag! Och det är ju igångdragen som dödar benen, varv efter varv eller hur?
Den här veckan blir rätt så lugn. Det händer mycket privat, jag är slutkörd i bollen mitt inne i den tyngsta jobbperioden på länge – men hösten fortsätter leverera fantastiska dagar och inte minst kvällar så jag tänker rulla och ha mig så fort tillfället (och energin) ges. Imorgon är jag i Stockholm och har mig – men i helgen är blir det både Helgmys och kanske mysdistans, och sedan är det bara en vecka kvar till dubbeltävlingshelgen i Eksjö. Fast den orkar jag inte tänka på nu riktigt, även om vi ska montera på lite cykelställ på Johans bil på fredag.
Johan, Tony, Markus och Daniel – bästa crossgänget! <3
Puss på er.