Stjärtlöst men inte stjärnlöst.
Vissa dagar är det tungt. För mycket jobb, för många röriga tankar som ändå inte hinner tänkas på grund av för mycket jobb. Och har man ingen Bert-Stjärt att stresskrama eftersom man själv en gång i tiden gett honom ett nytt (mycket bättre i och för sig) liv i Sandviken så vet man i alla fall att när solen går ner, då finns cyklingen där. Hell yeah lumen-lamporna är på laddning för ikväll ska vi grusvägscrossa ut i det okända nattliga.