Dag: 19 oktober 2015

Gammcrossen skickade en selfie,
“se så cool avslappnad otvättad jag är”.
Åh come on babe, då har du inte smakat riktig lera på ett tag!

Alltså den här måndagen suger. På riktigt. Jag som annars är ruggigt måndgspepp orkar inte riktigt kämpa emot all tyngden som ska ner över mig just idag. Ikväll blir det till att snöra på löparskorna och bege sig ut i skogsspåret för en stunds cross- och själsprofylax.

Glad måndagssak ett: Både CX SM och UCI-crossen på söndags kommer att livestreamas på webben, som en annan riktig UCI-tävling och allt! Eh just ja, det är ju en UCI-tävling. Skoj för er som ska titta men mest skoj för oss som ska tävla de dagarna. Kötta oss och även proffsen!

Glad måndagssak två: Jag har äntligen kommit igång och börjat teckna på ett projekt jag haft i skallen länge men varit för lat för att börja förverkliga. Fett lame att teasa som en annan tråkbloggare men jag vill mest inte jinxa skiten, ni vet. En sak är säker – projektet är så länge ytterst icke-kommersiellt och riktar sig mot favvomålgruppen av dem alla.

Glad måndagssak tre: Växelörat jag beställde i fredags kommer kanske redan imorgon! Mitt gamla pajade ju i torsdags vid den dära grisfabriken i Mycklinge. Planen är ju att träna på gammcrossen så länge men eftersom jag planerar köra helgens crosstävlingar på ung-Ridleyn så vore det skönt att även träna på den. Gammcrossen och ung-Ridleyn har nämligen två rätt olika personligheter, speciellt i kurvorna…

Glad måndagssak fyra: Lokalnyheten om att hela trettio (!) cyklister hängde på Grannens inofficiella mtb-pass igår. Trettio cyklister – både helt nya och rutinerade. Nu är det liksom inte längre någon big deal att även höstetid se en racerkittad person eller fem i stan då och då (till och med här i bilbältets Västerås). Men det gör mig så glad och trygg att veta att även skogen är fylld av höstcyklande folks nuförtiden – tävlingscyklister som motionärer. Hoppas trenden fortsätter och skaran växer som normaliserar åretruntsportcyklingen. Grannen – bäst i ledartest!

Glad måndagssak fem: Alla nya låtar som dyker upp på Spotify efter att man varit borta på möten och helg i några dagar. Det bästa är när både lilla ringklockan (nya låt- och skivsläpp av artisterna jag följer) och inkorgen (musiktips från kompisarna! BÄSTA!) indikerar god musikskörd. Kontrollen blinkar blå, då är allt som det ska. Just nu är det S.O.B. (tack Jonatan), Closer Away (tack Vita Bergen) och Mendelsons oldie but goldie (tack måndagsdeppen) som snurrar på för fullt. Prima lindring.

Imorgon stundar tisdag och med den crossintervallerna på Kallecrossarenan. Klockan sjutton och trettio gäller. Och förmodligen mycket gladare sinnesstämning om jag känner mig själv rätt. Har ni en dräglig måndag? Puss!

I helgen hade ju jag min nioårige lillebror över på visit. Livet handlar inte bara om två hjul, ett stålrör och lite silvertejp emellan som brorsan senast benämnde min gammelcross (Wtf? Silvertejpen är ju svart och röret är gjort i alu) så vi begav oss ut till naturreservatet Ängsö öster om Västerås, för att vandra. Med oss hade vi korv, majskolvar, jos och riskakor med chokladöverdrag och målet var att vandra en del av Ängsöleden.

Det var kalasväder! Nästan oförskämt varmt.

Vi upptäckte trolska gömställen, men inga troll.

Dock gott om modellooking hästar som till skillnad från modellerna var ytterst sociala. Och fluffiga.

Vart man än gick kunde man känna Mälarens närvaro.

Som lockade och lurades och försökte övertala en att hoppa i trots säkert noll grader i vattnet.

Efter att ha lekt av oss vid sjön pallade vi lite småsura gårdsäpplen. Jäklars va god äppelkaka det skulle kunna bli av de små rackarna!

Förutom de brukliga kilometertavlorna hittade vi detta pryda märke. Förbryllande nog var det dock ingen som hade sex just där och då.

Till slut hittade vi till grillplatsen där det redan satt en trevlig familj. Så satt vi där tillsammans en stund och grillade, åt, snackade strunt, petade i elden med pinnarna och bara glodde rakt ut i naturen.

Precis som sig bör under den välförtjänta vilostunden ty önaturen – så olik den på fastlandet, det är hela grejen med öar liksom.

Och sedan tackade vi för bjudsaften och begav oss med trötta gåben till bilen medan höstskogens alla lager fortsatte öppna sig för oss en efter en som teaterkulisserna i en barnföreställning. Väl i bilen unnade vi oss en varsin riskaka med chokladöverdrag och så var den vandringen slut.