Min intervall- och danstisdag, unplugged.

Här syns en bit av lillbackisen,
som vanligt är lutningskänslan typ obefintlig på kort.

Haha, lite vardagsblogg då från morgontåget till jobb-Stockholm. Om en unplugged tisdag, precis en sån var det igår. Skriven i anteckningsappen – världens för övrigt bästa skrivverktyg för snabba idéer och dåliga uppkopplingar.

04.30 – 08.00

Dagen börjar med ett av mina ständigt misslyckade gå upp i ottan för att träna före jobbet-försök. Att bli en le peloton-individ-försök. Klockan ringer halv 5 och kroppen panikerar, som vanligt har jag sovit uselt pga. blotta tanken att gå upp tidigt. Jag ställer om larmet till 6 – nån timmes intervaller räcker väl före jobbstart säg, 9? Klockan ringer 6 och gosepandan är obeskrivligt gosig och jag fixar helt enkelt inte det. Jag somnar om. Klockan ringer 7 och denna gången är jag uppe på bara tio minuter och på jobbet strax före 8, efter min obligatoriska morgonpromenad genom augustigröna (visst är grönt olika grönt beroende på sommarmånad?) Västerås. Det får bli snabbcykling efter jobbet helt enkelt.

08.00-15.30

Jag jobbar, äter mina chokladbitar till teet och mina grytbitar till lunchen. En macka extra (usch på okynnesmackor, men de finns ju där och lockar med sin brödighet). Slår ifrån mig vikttankarna, jag ska fan cykla och sedan dansa hela kvällen idag.

Många frågor att ta tag i. Jobbet drar ut på tiden men till slut så går jag hem. Känner mig plötsligt trött, slänger i mig ett par nävar granola (världens skitnödigaste matord just nu förresten, efter chia då kanske) och ett glas havremjölk upphottad av en nypa vaniljsocker. På med första bästa lycran, snabbkoll på trycket i racern, får duga, Garmin ser laddad ut också. Gör ingen cykeltjejfläta, hinns inte.

16.00-17.00

Jag har strax under en timme på mig. Kör en kort men ändå rätt effektiv uppvärmning upp till Hökåsen. Kör cykelbana. Blir nästan påkörd av tre olika moppar, lyckas avvärja samtliga kollisioner men en avvärjning resulterar i diket. Nåväl, ingen skada skedd men lite hemskt ändå. I Hökåsen finns dels crossgropen och dels en rätt så kort (200 m kanske?) men brant asfaltbacke. Bestämmer mig för 15 uppkörningar i 3 serier à 5 intervaller/serie. Slår på den smått hjärndöa men effektiva Geschwindigkeit Ohne Doping*-listan och nöter på. Det går fint, benen är relativt fräscha och jag blir lite mallig när ett gäng nybadade ungpojk stannar till och impat utropar Shit där kom hon igen, jävlar va fort! och sen frågar om det är läskigt att cykla nerför på så smala däck. Jag gör förstås en seriös min och förklarar att jo, det är totalt livsfarligt men man lär sig. Kör upp och ner några gånger till tills mina 15 är klara och benen börjar smådarra lite, är sugen på 5 till men det är dags för hemfärd.

17.00-∞

Hemma väntar supersnabb dusch och en proteinshake på mjölk och rester av vaniljpulvret jag kör efter gymmet vintertid. Sedan är det dags att byta om igen – till kjol så klart! Lika skönt som det är att ta på sig träningsbyxor, lika skönt är det att ta av dem och ta på sig nåt luftigt, böljande och gulligt. På med lite vattenfast mascara – dans är svettigt. I med dansskorna i väskan, skyndar mig till stället där jag möter upp Anna och vår skjuts till Skultuna lagård. Resten är förstås dans, och sedan en sen hamburgare på Max och en kopp nattete och sedan hemligt.

Idag

Och nu är det morgon igen! Världen andas fortfarande sommardamm och värme. Idag är en vilodag; det behövs. Kör högklackat. Jag ska äntligen träffa min lillebror som jag inte sett på över en månad, hänga en sväng med familjen och så blir det sentåg hem igen.

Det var min tisdag det! Puss.

* jag glorifierar inte doping. Men så stod det på omslagspappret till ett underställslinne jag fick hem från Tyskland. Jäkligt techno, tyskt och lol.