Hej yo. Jag vet att ni är här för att läsa och cykel och tro mig, jag är här mest för att skriva om cykel men ibland får ni ju allt dras med annat också. Ah men som nu då. Efter några veckor med kall, blött, slitigt icke-tävlingsraceande och sporadiska träningspass, ett antal cykelhaverier, punkor, tjafs och strul och gnäll, samt en fet omställning på den privata sidan (lär ju häva ur mig vad det handlar om förr eller senare, men det är fortfarande smått overkligt ungefär) så kände jag att jag behövde formatera om den lilla cykelhjärnan genom att låta bli att ens komma nära en cykel på ett litet tag.
Så jag bestämde mig för att helt enkelt cykelvila. Helt frivilligt. För cyklingens skull, självklart.
(och vi vet ju alla att “litet tag” känns ändå som en evighet för en träningsnarkoman som en annan)
Och vad passade då bättre än att göra det samtidigt som folks körde Vättern
och jag hade brorsan (och sen även morsan) på besök här hemma?
Och precis som jag är en jävel på att hetsa mig slut under race så är jag en jävel på att ta det riktigt, riktigt lugnt när jag väl bestämmer mig. Inget dåligt samvete här inte. Ok, lögn. Men jag gjorde mitt bästa i alla fall.
Kolla vad jag hunnit med under vilan:
– bevittnat en skolavslutning
– klippt mig på Söder (hade inte ens gått ett år sen förra gången!)
– skjutit luftgevär, ingen plåtburk kom till skada (blindstyre)
– lagat massa kanongott käk
– varit en hemskt dålig kompis och knappt svarat på några meddelanden eller samtal och sånt
– ätit en glass vilket är mer än på hela våren
– bilat runt halva Gävle och hela Sandviken i jakt på en VVS-manick
– besökt Falun-gruvan med mamma och brorsan och mått illa av luften därinne
– blivit biten av elaka pissmyror vid traktorhänget hemma hos Frida
– hängt och grillat med gullegrabbarna i Västerfärnebo
– sjungit mig hes och klättrat mig skavsårig i de tyvärr rätt så glömda gruvresterna uppe vid Klackberg i Norberg. Tänka sig, hette Mons Ferri förr i tin. Nu är det bara såna glada idioter som jag som härjar runt på såna ställen…
– färgat om håret (rött igen, så klart)
– sett lite av mitt livs första motorcrossträning och blivit sjuk av cx-längtan
– monterat… okej, hjälpt till att montera på de nya fina skinande cykelställen på bilen redo för äventyr! <333
– samlat mod till att göra vissa saker jag velat länge men inte vågat
– ätit jordgubbar.
Flott va?
Nu känner jag mig som en värre sortens soffliggare. Dock mätt och utvilad sådan! Ikväll tänker jag göra comeback i klubbklungan, får se om jag klarar mig och framför allt, om cykeln klarar sig.
