Västeråscykeln, ekerbrott nr tre och en fotosession.

Min glada fotograf Jonas!

Hej. Nu undrar ni kanske varför jag inte skrivit en jota om Skandisloppet som jag peppade för så mycket i fredags. Helt ärligt beror det på att jag inte riktigt vet hur jag ska formulera mig utan att låta neggo. Men låt oss så länge ta upp det positiva – det var som vanligt skitkul och trevligt att hänga med supergänget Eva, Jenny (2a i masters-VM-kvalet idag, grattis!) och Cissi. Fy fan va bra ni körde! Nu till gårdagens nöje – vårt fina lokallopp Västeråscykeln. Eftersom jag jobbat med sponsring av loppet unnade jag mig att inte vara på-plats-funkis idag – det fanns tack och lov så många andra som kunde vara det (eloge. Seriöst, ni äger). Så jag startade som ordinarie lydig cyklist under ledar-Kents handfasta välde (på samma sätt som jag startade som ordinarie lydig cyklist på Skandisloppet men men). Vi vart ett färgstarkt gäng på typ tio gubbs och mig (sen fick vi ett par-tre – man fattade inte riktigt hur många de var eftersom alla hade likadana Garmin-Sharp-kit på sig – till gubbs och en stark Hofvet-dam). Tony och Jimpan kvastade bakom oss eftersom de skulle köra sin petite inför-SM-distans på tjugotre glada mil. Latmaskar.

Vår distans skulle bli något blygsammare, nämligen tretton snabba mil (blev strax över tolv till slut, Strava här och känn er inte hotade av min overall tempo-QOM girls, vinden var gynnsam, hemlängtan stor). Det var kul! Jag firade med ett tredje ekerbrott på bak(låne)hjulet, klungan var snälla som gav väntade in mig när Tony och Jimpan undersökte läget och bände av ekern. Ett par-tre av snubbarna var fladdriga och inte riktigt klungvana men de flesta var starka, solen sken så att holbrooksen glittrade i all sin repiga plastighet och humöret var på topp. Men så är ju vägarna häromkring som gjorda för fint humör. Motvinden var lika jävlig ut som den var bärande hem. Mina ben var fortfarande muskulärt slitna efter förra veckans GP, träningen och Skandisloppet så det brann rejält i uppförsbackarna, men det verkade inte märkas alltför mycket som tur det.

Likt förbannat var det skönt att komma i mål och erhålla en gudomlig ubuntucola av Anna som stod funkis för dagen. Jag hade förstås glömt att en fotograf skulle komma och fota mig för en helgbilaga. Men där stod han och hängde. Det var bara att bita ihop och hänga med och cykla fram och tillbaka och cykelposa. Tur att Cykelkatten redan har vanan inne efter reklaminspelningar, publikfrieri på diverse tävlingar och bloggande. Och tur att Jonas som fotografen hette visade sig vara riktigt proffsig, duktig och trevlig. Det hela avslutades med ett par-hundra bilder för Jonas del och afterbike med buffé och kaffe-med-godbit-till på goda Bianchi för min del. Cykloteket som fanns med på torget var snälla nog att plocka med sig min ekerbrutna hoj till affären så jag traskade hem till duschen och värmen i ett par lånade skor storlek fyrtiofem.

Hejhopp det var min västeråscykelndag – helt godkänt fartpass, bra förspel till  smygracet Engelbrektaren imorgon och pr0racet Mälarcupens Barkarölinjet på onsdag. Körde ni nåt skoj igår?