Alltså våren.
Cyklistvåren. Att cykla i avtagande sidvind och nedåtgående sol.
Dofterna. Dra in ordentligt. Se sig omkring, så som man aldrig gör i klungan men alltid vid ensamcykling. Ställa sig upp och rulla långsamt för att lyssna på gulsparvarna. Alla dofter från vita blommor: äppelblom, vitsippor, magnolia, hägg (eller?), osv där tog artkunskapen slut men ändå, allt är vitt just nu.
Själv är jag också vit, tyvärr. Sådan är cyklistkroppen om våren.
