Dag: 30 april 2015

  • Lilla tandtipset.

    dusch

    Vad är det första du gör när du kommer hem efter ett cykelpass? Misstänker att ordningen är följande: snabbenergi, av med det blöta kalla, cykeltvätt, cyklisttvätt, riktig mat, soffan, krama nallen godnatt och så resten av livet. Ungefär så. En sak jag vet många – inklusive mig själv ibland – glömmer är det lilla steget med att borsta tänderna efter passet. Men hallå där Katja tänker kanske vissa av er. Nu får du väl allt ge dig din hygienhysterika. Men faktum är det att det kommer fler och fler studier som visar på att konditionsidrottare – såna som vi alltså – har betydligt sämre tandhälsa än den icke-konditionsidrottande massan. Nu har jag inte direkt grottat i mig i vilka de exakta kemiska mekanismerna är som sabbar tandhälsan men kortfattat är det så att mängden saliven minskar, pH-värdet ökar och munnen blir mycket känsligare för kariesangrepp än vid icke-idrottande leverne. Ju mer man tränar desto mer utsatt blir man. Det finns i dagsläget däremot ingen studie som visar sambandet mellan intaget av kolhydrater, bars, gels och annat jox och sämre tandhälsa. Men för mig är det lite smått självklart. Trycker jag i mig nån gobit eller två under träningspasset och sköljer dem med lite kall Cola efteråt och sen kör ett par timmar på det så blir det om inte annat ruggigt nasty smakmässigt i munnen. Och då är det ju extraskönt och extrabra att borsta tänderna i duschen efter träningen (helst med fluortandkräm men jag kör utan ibland för lessnar på fluorsmaken).

    Dessutom – med ett gäng-trettio… trettiotvå (hur många tänder har man som vuxen egentligen?) nyborstade tänder och ett par (den kan jag i alla fall!) nyrakade ben är man så gott som pånyttfödd, eller hur?

  • Do you wanna funk?

    17232899231_ee0efea63e_k

    Ruggigt disko efter min (ändå rätt lyckade) utbrytning
    uppför Sóller (från hamnsidan denna gången)

    Fan tur för er att ni inte är ihop med mig. En lynnigare jävel får man leta efter. Igår var jag brutalt nere. Allting kändes skit. Snoret rann fortfarande även om benen ville sprätta. Jag hittade ingen bra cykelinställning. Chokladen smakade inte lika gott som den brukar. Jobbmåsten hopade sig. Jag kände mig slapp och förfallen. Hur ska jag hinna få igång mig till de kommande loppen och tävlingar? Livet var lite småslut. Inte ens musiken var rolig att lyssna på.

    Men imorse!

    Imorse vaknade jag som ny igen. Världen sjöng och hade jag haft vattendrag utanför mitt fönster så slår jag vad om att det hade glittrat. Helgen med både fina och snabba turer – helgen med cykelfesten – den supervåriga helgen står ju för dörren. Efter lite mera mek så känns sittställningen kanoners just nu, som förr fast med lite mer drop som jag vill ha det. Och mina nya skor är så skinande vita och fina. Och det är inte för varmt och svettigt men ändå soligt ute. Lite diskomoves med Anna i frottédressen igår – alltid stämningshöjande. Och på jobbet hittade jag en avlagd bit marsipanbröd, oh joy!

    Så för att fira dagen kittade jag upp mig imorse och har med mig cykeln till jobbet. Det utlovas klassiskt valborgsregn ikväll så bäst att passa på och köra en själarunda innan en översköljs av både regnet och armén av brasflyende igelkottar. Palla igelkottspunka.

    Hursom! Idag är jag glad och min mojo är tillbaka. Och det ska bli så förbaskat skönt att återerövra den västmanländska slätten med diskofunk i lurarna.

    Är ni också glada idag?

    Puss.