Dag: 8 januari 2015

Tysk-italienaren i sin jänkartrainer – mysig rage/wattagemaskin <3
som dock står still på ett och samma ställe.

Okej ni No Garmin no rules-folks kan sluta läsa här. Annars riskerar ni att bli lätt irriterade.

Hur oväsentligt de små detaljerna än ter sig i de större sammanhangen – det är ändå styrkan i benen och sluttiden (eller vem som är först över mållinjen) som räknas i slutändan – så är det ändå en vanlig diskussion bland oss statistikbesatta cykelnerdz. Vad och hur loggar du?

Loggar du all din cykling och all din träning? Vad räknar du som träning? Vad räknas i din logg? Går watten före milen eller går milen före watten? Räknar du din trainerträning i mil? Det gör inte jag med däremot vissa av mina kompisar. Är det ens nån idé att räkna de “junk meters” hemifrån till gymmet eller från Ica hem? Fast är de ens “junk meters”? De kanske är högst nödvändiga sköljmeter, de små? Vad räknar du som ett träningspass? Perfektionist (eller tvångstänkare, host) som jag är så föredrar jag att logga träning från icklick vid husdörren till urklick vid samma husdörr. Blir det ingen “runda” så störs mitt psyke något. Jag vet att Grannen är likadan! Men så vet jag att vissa inte räknar rullet ner till samlingsplatsen som träning ens. Och loggar därför inte det heller.

Man kan ju också titta på hur de olika tjänsterna är uppbyggda. Medan Garmin Connect och Funbeat likställer alla aktiviteter (cykling, yoga, handboll) så väljer Strava att highlighta enbart cykling och löpning – resten visas med pyttiga bokstäver så man knappt märker. Det tilltalar mig. Fokus på cyklingen – allt annat är bonus och komplement. Äkta legday-tänk. Men triathletar man sig så känns det kanske lite b. De använder ju faktiskt armarna med!

Jag tror att det där med vad man loggar har både med inställningen och motivationen att göra. Jag blir motiverad av att logga så mycket av min träningsinformation som möjligt. Dessutom blir jag bättre på att analysera den informationen ju mer jag lär mig om t ex puls- och watträning. Däremot så vill jag inte “stressbelägga” mina vardagsrörelser genom att logga dem. Tror det skulle bli lite för mycket, och kanske inte särskilt intressant för mina stravakompisar heller. Men jag vet att många tänker tvärtom – de motiveras av att logga även vardagsmotionen och gillar att ha koll på totalen.

So friend, vad loggar du?

Hej.

Jag är rätt så nere. Jag är så trött på att vara sjuk. Visst, jag är inte jättesjuk den här gången men varit tillräckligt krasslig för att varken orka eller få träna. Nu är jag frisk men svag och får alltså avstå träning. Igen. Jag vet inte vad jag gör för fel. De rimligaste anledningarna skulle kunna vara att jag:

– inte får träna intensivt ute i kylan alltför många gånger efter varann utan inomhusavbrott dvs. tränar inomhus i värmen även om alla andra kör utepass efter utepass i kylan. Jag svettas väldigt mycket vilket gör att jag tränar blöt och kall; blir extra tydligt under de få men nödvändiga kisspauserna.

– får bli ännu noggrannare med rutinen träna – vila – träna. Tenderar bli lite för ivrig när jag väl får träna, även om jag nu lite uppgivet duktigt väntar ut förkylningar.

– har känsliga luftrör och andra “kanaler”

– har förbaskat otur ♠

– hänger mycket med småbarn (t ex min lillebror) som umgås med andra småbarn på t ex dagis samt småbarnsföräldrar

– utsätter mig för kollektivtrafik, nya människormöten och “nya” baciller varje gång jag är i Stockholm eller utomlands

– mår lite för b inombords, lite privata anledningar och så men jag tror inte att ständig oro och mental stress är särskilt bra för immunförsvaret

– är allmänt sjuklig av mig. De säger att människor som är ofta sjuka som barn blir friskare som vuxna men jag har varit sjuklig så länge jag har levat. Vissa år är bättre än andra men den röda tråden finns där, och ändå har jag alltid varit en hurtig friluftsknarkare.

En sak är i alla fall säker – i år är jag sjukare än på flera år och årets eländesradda började i samband med cyclocrossen, alltså den kalla utesäsongen.

Jag har en liten friskhetsplan som kommer att kräva en hel del tjurighet. Det blir bra detta, men tillåt mig deppa lite. Samt vara avis på alla mina kompisar som kan träna järnet dag efter dag utan att ens bli snuviga. Era lyckliga ena, vill bli som ni, I wanna train like common people, I wanna train like you. Det är ironiskt att jag som föredrar ett kyligt höstpass framför alla solöverhettade utomlandstimmar ändå tar stryk.

In the lap of the Gods (och Immiflex, tack Micke för tipset), hoppas denna sjukdomsradda tar slut nån gång.

Puss!