Withings Activité – helt snygg ändå för ett sportarmband.
När jag först läste att “årets julklapp” blev ett sk aktivitetsarmband – ni vet, grunka man trär på nånstans på kroppen och loggar sina steg och heartbeatz med – så blev jag först glad. Fett tänkte jag äntligen en grym hälsopryl och inte en till plastig kökssak som är lika svår att diska som att bli av med när nyförälskelsens soufflé har smält nån gång i februari.
Sedan satte naturälskande åsiktsrebellen igång att jävlas med den köpglada träningsjunkien i mig. Tyvärr så är en simpel elektronikpryl inte bara en simpel elektronikpryl. De flesta av armbanden som finns att köpa är icke-reko-tillverkade i länder långt, långt borta, där arbetarna får ytterst lite betalt och jobbar under för oss svårföreställbara sunkiga arbetsmiljöförhållanden och där man förbjuder fackföreningsverksamhet. Mineralerna som används i produktkärnan utvinns ofta i gruvor i länder långt, långt borta. Till exempel i Kongo – där gruvindustrin finansierar konflikten som orsakar mycket lidande. Flyttar man fokusen från människor till (övrig) natur så är tyvärr miljöreglerna i länder långt, långt borta inte ens i närheten av våra svenska regler (tillverkningen kräver bland annat enorma mängder vatten och kretskorten innehåller många mineraler som utgör gifter både för natur och arbetare) – även om EU har ställt en del krav på miljöanpassning av tillverkningen av de produkterna som vi köper officiellt. Men tänk på all eBay-import samt alla shoppingresor till Thailand! Tänk på all direktimport från Kina. Och så transporter, behöver jag ens ta upp det. Tänk va utsläpp det orsakar, allt elektroniktransporterande världen över. Väl hemma gör väl armbanden ingen större skada vid användning – speciellt inte med tanke på hur kort användningstiden brukar bli i ett livslångt perspektiv. Ibland behöver dock produkten laddas. Hur många grejer har vi i våra hem som vi laddar ofta? Förr eller senare är armbandets tid passé och vi slänger produkten. Går armbandet att återvinna? Hur slänger vi det? Fotavtrycket på den globala miljön som det lilla armbandet lämnar växer när vi sätter det i perspektiv och verkligen inser att det är ziljontals liknande elektronikprylar som tillverkas, laddas, emitterar och slängs samtidigt.
Nämen så himla tråkig jag ska vara då eller hur?
Det var meningen folks. Det är tråkigt att upplysa och sånt som mest ger oss dissonans och dödar mojon i CK Konsumtion-klungan.
Men se här. Även om det hade varit enklast och mest PK att fucka konsumtionshetsen och våga vägra armband för miljös skull så nöjer jag mig inte med det. Säg va man vill om att jämt och ständigt upplysa – men det är banne mig inte den mest tacksamma uppgiften, vare sig för upplysaren eller för den stackars lyssnaren. Släng inte! Återvinn! Sortera! Köp inte! Ha isär! Dra itu! Korken hit korkens kork dit! Annars jävlar! Mm etc.
Ah men lägg ner.
De flesta människor vet inte ens var man hittar miljöinformationen om elektronikprodukterna vi köper. Vilket ju inte är speciellt konstigt med tanke på hur duktiga tillverkarna är på att framhäva att grunkan är slim och slick och best-performing istället för att på ett enkelt sätt beskriva hur tinget är tillverkat, vilken miljöpåverkan den utgör och vad vi konsumenter ska göra med det när vi vill bli av med det. Och så priset. Vad är vi villiga att betala och vad har vi råd med? Ju fattigare vi är desto mindre tenderar vi att tänka på miljön när vi jagar fynd vi har råd med – sån är verkligheten.
Misfit Shine är en annan tjusig aktivitetsgrunka.
Laddningsfri dessutom, plus!
Men det finns en ljusning. Jag tror nämligen inte på att gnälla folks till miljölydnad. Kolla, det är till exempel inte så effektivt straffa folks som slänger sopor på marken i en park som saknar papperskorgar – istället för att sätta ut lite papperskorgar och ställa ut en humörhöjande gitarrkille som spelar glada jazzhitz och på så sätt få folks att själva vilja ha det fint och rent i favvoparken. Samma här. Istället för att håna dem (oss? Är galet sugen på en Misfit Shine) som köper mer eller mindre miljövådliga armbanden så kan vi naturälskare istället tänka så:
det ena leder till det andra.
Ju fler som motionerar – desto hälsosammare folks i allmänhet och desto mer människovistelse ute i naturen (armbanden syftar ju till att räkna steg och alltså gå/springa/röra sig ute). Ju fler som kommer ut i naturen – desto fler som börjar uppskatta den! Och ju fler som uppskattar den – desto fler som vill värna om den och lär sig om den. Miljöengagemanget kommer smygandes på köpet. I ett längre perspektiv kommer alltså förhoppningsvis fler goda val göras av dessa människor. Och även om miljöavtrycket är redan satt så “kompenseras” det kanske på längre sikt. Så tänker jag. Fler motionärer – fler naturälskare. Fler framtida miljövänner.
Hur tänker ni? Tror ni att dessa aktivitetsarmband är en fluga eller är de här för att stanna?