Dag: 16 oktober 2014

  • #frågaKatja: Katjas timrekord

    Them mighty legz
    In lycra bibz
    Shining in the evening sun beamz

    Threatening your time recordz

    Dags för att svara på nästa läsarfråga ställd under den ökända frågestunden för ett tag sen! Den här gången är det CKCX-Björn som undrar följande:

    Ska du ställa upp och försöka ta timrekordet för kvinnor? Om/om inte, vad tror du att ditt snitt hamnar/skulle hamna på?

    Idag är din dag Björn. Jag behagar svara.

    Så här ligger det till. Jag vet inte om jag nånsin tänker ställa upp och försöka ta timrekordet för – eller snarare från, för det är väl det man gör? – kvinnor.

    För det första så är jag väldigt snäll. Det skulle nästintill döda mig, att veta att jag kört över de tiotals stackare som lagt så mycket tid och möda på något som jag kommer och bara tar ifrån dem.

    För det andra så är jag ingen tempobrud, mina uppenbara tempoförutsättningar (stark, envis, gillar att cykla till otäckt hård och enkelspårigt upprepande elektronisk musik etc.) till trots. Jag dras helt enkelt inte till disciplinen och finner det enerverande att inte kunna använda mig att klung- och rävspel ute på vägarenan.

    Däremot så är det ju förstås kul att utmana sina egna gränser. Hade jag börjat sportcykla som barn så hade jag nu kanske suttit i ett proffslag och då hade timrekordförsöket kanske inte varit lika avlägset som det är nu för Katja, 28 bast, sportcyklat i knappa tre år (om några månader), slutat dra ett gäng fags om dan för snart två år sedan och ja – som är väldigt duktig mina förutsättningar utifrån men som ändå inte riktigt är nåt timrekordsämne.

    Men om jag ändå skulle vara icke-ödmjuk nog. Säg att jag skulle ställa upp på en “vanlig” timrekordstempohoj, dvs. ingen WHPVA-device signerad gamle gode Obree. Det nuvarande rekordet mäter 46.065 km/h och hålls av holländskan Leontien Zijlaard. Förmodligen totalt livsfarlig att möta oavsett disciplin. Jag skulle väl palla hennes snitt i ett gäng kilometer. Sen..? Totalt förnedrad.

    Jag har liksom aldrig cyklat i vindstilla förhållanden heller. Som max har jag väl snittat typ 34-nånting/h, på egen hand alltså. Kanske mer nån gång? Jag vet inte, menar jag cyklar ju ute, med backar upp och ner och allt. Har förstås snittat mer i klunga men det är inget för timrekord det. I vindstilla förhållanden kommer jag förstås närmare Leontiens hastighet men just det, närmare, inte nära.

    Men jag hoppas förstås att jag banne mig kan bli starkare och starkare så jag kan snitta djävulskt mycket ändå. Så pass mycket att jag kan sno lite placeringar på de loppen jag ställer upp. Leontien får hålla sig borta så slipper mitt självförtroende lida. Fair enough eller hur?

    Men nu Björn hörru så drar jag till Gropen. Inga hastighetsrekord kommer att stjälas idag – men kanske med mina mått mätt crossteknikrekord? 😛

  • Sandlådan Gropen.

    Nämen vad är detta?

    En Levitan-målning? Ett reklamvykort för någon fjällort? Eller helt enkelt snyggt foto taget av Jens Nerén och av mig snott från Johans blogg?

    Jag tror ni anar vad fotot föreställer. Det är ju CX-Gropen som jag känner sån där underbar hatkärlek inför! Varför hatkärlek?

    Först, pedagogisk illustration:

    Nu, i ord:

    Man måste först ge Gropen lite mentaldäng. First. Gropen är ett djupt, kallt vattendrag. Ramlar man i så blir man blöt, kall och irriterad. Och ramla i, det gör man om Tony får bestämma banan. Second. Banan runt Gropen-gropen består till typ åttio procent av sand i alla dess former, både EU-sand-liknande och lite mer strandsand-sandig. Sand och jag har inte blivit kompisar än. Eller alltså, jag har inga problem att mosa på genom sanden men sand på skrå och framför allt, sand i kurvor sänker mig brutalt.

    Vad finns det att älska då, kan man undra?

    Jo, det är just den biten. Gropens CX-arena innehåller fett med moment som är tuffa och alltså utgör perfekt träningsmaterial för oss självspäkare:

    ♦ sandiga backar

    ♦ sand på skrå

    ♦ pinnar

    ♦ branta nedförsbackar

    ♦ tungtrampade uppförsbackar

    ♦ +annat – paketerat i ett fantastisk naturupplevelse, bara några kilometer hemifrån (ifall man snabbt behöver trampa hem för att torka sig med handduk)

    Idag känner jag mig lite piggare även om snoret inte riktigt slutat rinna än. Tillståndet tillåter inte riktigt några hetsiga intervaller men kurvteknik i sanden kommer nog bli en perfekt kvällssyssla. Hade ju superkul med kurvorna iförrgår då Tony coachade mig runt på Giddecrossbanan. Det var dock gräs det… Har jag tur så kommer nån snäll själ och coachar mig ikväll med. Älskar bli coachad – när jag ber om det. Helgens CX-Cupen närmar sig med stormsteg och det finns liksom ingen teknikträningstid att förlora. Är lite bitter över att jag inte kunnat träna lite tuffare i veckan pga. sjukandet men tröstar mig med förbättrad teknik istället.

    Kom gärna med sandigt kurviga tips!

    Puss!