Dag: 1 september 2014

Hej!

Vill ni ha extraskoj så kan ni läsa upp det här inlägget högt med röst som ligger på gränsen mellan upprört målbrott och Leonard Cohen-whiskeyvoice (virrig voice? Gubben är gammal men kan än). Det är nämligen precis så jag låter just, i sviterna av min fruktansvärda girlcold som däckade mig i torsdags.

Men hursom. I helgen ägnade jag och Cecilia oss åt cykel, lyx och äventyr, fett kombo.

Eftersom jag precis stigit ur sjuksängen (bokstavligen) så hade jag för en gångs skull inga som helst krav på mig gällande tider, hastigheter eller liknande inför Tjejgirot som gick av stapeln utanför slottet Wenngarn i lördags.

Självklart var man ju ändå lite nervös inför loppet. Alltså jag är så sjukt blyg så ni anar inte. Tur jag inte skulle köra ensam.

Trots att Cecilia inte cyklat mer än en sommarsäsong hittills så var det ett rent nöje att cykla med henne. Som jag skrivit på Cykelkattens facebooksida så är det ett rent nöje att se sina kompisar utvecklas – och det var inte alltför många damer på loppet vars ben kunde mäta sig med min kompis fartlustan! Tyvärr råkade vi hamna i en lite för lugn och rörig (cykelnivåmässigt, rent socialt var det super) klunga i början men efter depån höll vi sjysstare tempo på egen hand, ända in i målet.

Väl färdigcyklade och med (tyvärr kall) pasta, snack med lite folks (bland annat väldigt trevlig ung man, typiskt tjejlopp haha) och med lite Bianchi-rötjut i magen ägnade vi resten av vistelsen åt diverse trevligheter så som:

* härligt mållöst hotellhäng

* sömn. Sömn äger!

* godismumsande

* mera rötjut

* kvällslig landsvägspromenad in till gamla Sigtuna för en sjujäkla fin middag på Kopparkitteln

* prat, prat, prat. Alltså prata äger, speciellt när man slipper vara på hemmaplan eller med andra och bry sig

* mera sömn. Sömn äger!

* hotellfrulle, så klart!

* +ANNAT

Om jag är friskare nu? Kanske inte helt återställd (se röstbeskrivningen ovan), men rejält påtankad med positiv energi, sån som man får när man spenderat kvalitetstid med nån man trivs med i vackra omgivningar. Nu ska jag bara tvinga med Cecilia på fler cykelläger och äventyr 😛

Var ni också där och körde? Var det kul tyckte ni?

Puss!

Ni får en fin låt med, förresten, med passande namnet. Alltså lugnpacka i ett morgonsolbelyst rum med slottsparken som vy till tonerna av Llojd. Formidable.

Äsch, bli inte rädda, tänker inte komma med några skall-krav här liksom 😉 Mer saker som jag tror är bra att ha i höst!

Rejäl och läcker regnkappa, den här (=min) kommer från Stormberg och anländer till Västerås innan veckan är slut om jag får bestämma!

Jag är ju en sån som håller hårt på det där med cykeletikett och som damtrallecyklist (< 2 km till jobbet) så kommer inte nåt pösigt regnställ på tal. Figursytt och kjolvänligt ska det vara.

Rumplappen.

Det börjar ju banne mig stänka up yours var och varannan cykeltur. Den smidigaste rumpkompisen kommer från Ass Savers. Gul är att föredra men det finns mängder med kulörer och mönster att välja på!

Varm föda.

Kalla pastasallader innan tävlingsstart hör sommaren till – nu börjar det åter bli viktigt att hålla sig varm både inombords och utombords! Ett enkelt sätt att få i sig värme on the go är varma mackor man virar in i smörpapp och kör in i tröjfickan. De på bilden är mina klassiker och görs på ugnsvarmt bröd, ost och stekta salta ägg på. Mums!

Mössa.

Ingen, alltså jag svär kompis ingen, fryser om skallen mer än jag gör. Jag vet inte vad det beror på men jag kan typ åka skidor naken bara jag har nåt varmt på huvve. Fryser jämt, egentligen även på sommaren. Får typ käkkramp och måste sto och värma huvvet under kranen med varmt vatten. Ont gör det också när jag fryser. Jag är en sån typ som helst skulle vilja ha mössa inomhus men det blir kanske too much för min övriga stil ändå… 

Extrafin ny mössa har jag i år – tack Johan 🙂 Kommer sitta så himla fint under höstens CX-upptåg – på mitt huvud som publik och vem vet kanske även som tävlingscyklist?

Varma fossingar.

Säg nån cyklist som inte fryser om fossingarna när det börjar bli kallt ute! Sitter man fast så rör man inte så mycket på de nedre delarna, fötterna alltså. Bäst att skydda dem vind- och vattentätt så kan man fortfarande ha lättsamt sensomriga kläder på överkroppen. Jag gillar de nya skoöverdragen från Giro.

Naturröveri.

(Mannen på bilden är ingen rövare utan tävlingscyklisten Tony men gillar svamp och äggmacka för det)

Naturen är skör. Min själ är ännu skörare *gör stora vattniga ögon* Därför behöver jag skogen som fisk behöver vatten, typ. Hösten är min skogstid. Varje arbetsdag sitter jag och längtar till naturen. Ty jag är en självutnämnd svamp- och bärguru. Let them eat lingon liksom! Älskar dessutom att majoriteten plockar kantareller och lämnar soppar, riskor, skivlingar och annat “suspekt” till mig, man tackar. Hoppas bara Västmanland levererar bättre i år än förra året… 

Det var det, ett litet urval av skogsmåsten jag kommer på nu!

Glad första september, välkommen älskade höst.

Puss!