Hur mycket jag än älskar att köra skiten ur mig, intervaller, tävlingssammanhang och sånt lite åt det hetsigare hållet så är det ibland riktigt skönt med äkta softrull ibland. Jag glömmer rulla av lite för ofta – oftast blir mina sköljpass till lite väl mycket storklinga ändå. Men igår blev det äkta skölj. Jag och Cecilia – ni vet kompisen som fått mig att ställa upp på Tjejgirot! – körde en kortis genom de fina skogs- och ängsvägarna åt Enköping-hållet och det passade ju alldeles utmärkt att Cecilia hade fortfarande lite ont i halsen. Vi kunde alltså verkligen rulla ut och snacka ut också. Jag hann märka av vädret, den varma fukten som bodde i skogen, jag hann titta upp mot molnen och filosofera lite lätt till vevpartiets lätta knakljud (måste fixa snarast).
Ikväll är det tempo. Tur det vart äkta skölj igår – för oss båda.
Ta till er mitt tips kära vänner – underskatta inte sköljpassens makt. Inte bara det att den fysiska återhämtningen påskyndas – motivationen tryter inte heller eftersom du vilar upp både kroppen och hjärnan mellan hårdkörningarna. Och se verkligen till att det blir lätt när du sköljer. Mellantunga pass riskerar annars slita onödigt på kroppen och psyket och sabbar enbart både för återhämtningen och för de äkta kvalitetspassen.
Så. Skölj.
Puss!