Dag: 10 augusti 2014

  • Min nya kompis Glympse

    glympse
    Söndagskväll på er!

    Tänkte tipsa er om min nya appkompis som heter Glympse! Glympse är en liten app som gör att man kan dela sin geografiska plats med vem man vill antingen via sms, mail, Facebook eller andra media. Det finns säkert andra tjänster som gör samma sak, men jag gillar Glympse för att jag inte vet annat och för att det är sjukt smidigt och privat – till skillnad från t ex Foursquare slipper man basunera ut sin plats över halva internetz. Hur funkar det då? Jo, man öppnar appen. Man dubbelkollar sin plats på kartan inne i Glympse och så skickar man en länk till den som man vill ska ha koll på var man är. Det braiga är att man kan välja hur lång tid länken ska gälla. Och att man kan välja så personen ser hastigheten. Superbra om man inte vet hur lång tid det tar för en att komma fram till mötesplatsen. Extrabra för cykeldejter! Eller om man är för sen till klubbträningen och vill genskjuta klungan nånstans (då kan kompisen skicka en glympse på klungans rörelse). Eller om man är orolig för någon som är ute och tränar sent ute i nån skum farlig terräng där lavinrisken är stor, typ.

    Det enda man behöver tänka på att platstjänster ska vara aktiverade. Det sugiga med iPhonens Glympse-release är att den drar fett med batteri. Av någon anledning finns det ingen batterisparfunktioner som på Android-releasen.

    Hursom, hoppas ni finner nytta av appen, tror den är gratis dessutom.

    (och jag är så klart INTE KÖPT, hade skrivit det annars duh. Puss!)

  • Skit skit skit, shine on!

    Alltså så himla basic. När i skiten – kör skiten ur dig. De säger att metoden är ett tecken på omognad. De säger att det är ett slags eskapism. De säger att man då flyr istället för att ta tag i problemet. Men jag och säkert många av er säger – där har ni fel, grymt med fel.

    Jag tycker det är tvärtom.

    Istället för att bära på den dumma känslan som drar ner än

    istället för att ta ut

    ilskan
    hjälplösheten
    avundsjukan
    frustrationen
    svartsjukan
    ångesten
    skammen

    (fyll på med egen känsla)

    jo, istället för att ta ut den på dem man tycker om och smitta dem

    eller ännu värre, mussla in sig med den dumma känslan som en välgömd pärla som förr eller senare riskerar att smärtsamt spräcka musslans ömtåliga skal

    – sätt ut känslan som ett välkommet offer i kriget mot endorfinerna och njut medan de sakta men säkert klubbar känslan och byter ut den mot en om inte wowshitlivetäger-eufori så i alla fall mot ett mer drägligt tillstånd där du tänker att fine, livetsugerfortfarande men det går an.

    Och förresten smakar maten alltid godare efter man

    gråtit

    cyklat

    och badat innan

    (även efter man åkt skidor och varit på zoo hela dagen med faktiskt, men detta är en cykelblogg så).

    Vart vill jag komma?

    Jo, till poängen som är följande:

    att ta tag i ett vuxet problem är inte en garanti för välbefinnande. Även om problemets praktiska sida tillfredsställs så kan man fortfarande må piss pga. det som har hänt aight? Och då är det liksom bara dumt att martyra sig och neka sig nöjen. Ibland kan det vara värt att trots att man borde begrunda sina misstag och prata med Freud börja med att köra skiten ur sig, på cykel eller på nåt annat sätt. Vi människor är djur och ingen är gladare än en tigger som sprungit en mil ute på den fria savannen. Varför skulle vi vara annorlundare funtade än tiggrar?

    Tänkte väl det.

    Tack förresten för peppen där ute. Här, bra låt med deppigt innehåll som man ändå blir glad av. Sorry OT men har ni tänkt ibland, att vissa låtar som man borde bli ledsen av blir man bara pepp av istället? Så är det ofta för mig. Puss!

  • Man kan ta livet av sig man kan också ta en cigarett

    imageEn grym låt av Krunis, det.

    Hursom, jag är rätt nere just nu, under dessa sommarlovets sista dagar. Jag har gjort bort mig fett och jag skäms. Jag skäms för vad jag gjort, jag är skraj fast jag inte behöver vara skraj och mycket gammalt har dragits över mig och tryckt ner min mojo just nu. Igår flydde jag Stockholm med cykeln och mammas fredagsbulle (med russin i) och en burk Cola som enda sällskap och när jag blev mött ute i någon förort mitt i natten så var jag mest stum.

    Imorgon leder jag ett klubbdistanspass på nya vägar, har studerat kartan halva kvällen.

    Imorgon blåser nya vindar, puss och god natt och jag älskar er för att ni läser.

    Så.