Blöt av regn, blöt av svett. Håret hänger i drivor, mascaran gör mig panda, skorna väger dubbelt så mycket som de gjorde när jag startade passet och vattnet söker sig innanför den tunna jackan. Rakt in i mitt hjärta, tillsammans med de tusentals dropparna som faller ner på marken, tränger sig in i jordens överhettade kärna och ger den all den nyenergi som behövs för att alla vi jordens varelser ska orka fortsätta streta på.
Igår lämnade jag cykeln hemma och sprang inne i den aspknastrande skogen istället. Som vanligt njöt jag av vartenda tramptag.
Jag är så vårklassikertjej. CX-tjej. Fan hoppas pengen räcker till en redig cross snart.
Puss!
1 kommentar
Det faktum att regn bäddar för en syrerikare luft gör oftast att det är att föredra den luften vid all konditionsidrott…. Men jag håller med dig till fullo, vid löpning får det gärna vara så grisigt som möjligt!