CYKELKATTEN

Katjas blogg om cykel, liv och kärlek.

Allmänt om träningCykelKatja kör landsväg

Västmanländskt temposyndrom?

Västmanländskt temposyndrom?

Hatälskar intervallkörning. Innan själva körningen är jag alltid livrädd att jag inte kommer att hålla, att jag blir avhängd, att jag får ont, att jag typ kommer sist och att hjälmen flyger av så alla ser hur okammad jag är. Ungefär. När jag väl är igång och benen känns pigga så är det helhemskt underbart och ingenting annat spelar roll. Jag måste bara bli bättre på en sak – att inte deppa ihop nåt så förjävligt (och ibland till och med lätta på pedaltrycket!) när jag blir omkörd utan börja jaga istället. Av någon anledning är jag mycket bättre på att pressa på när jag vet att jag är jagad än att jaga. Västmanländskt temposyndrom, kallar de det har jag hört.

Förresten så satt det ju helrätt med att kila förbi ett födelsedagskalas efter gårdagens isande-kantvind-diverseintervall-klubbpass. Ett gäng koppar te och tårta gör verkligen underverk med den stela kroppen. Idag värker det något i spirorna och det ska firas med mtb-teknik med Valle ute på Rocklunda!

Puss.

 

 

Dela detta inlägg

Tävlings- och äventyrscyklist, ingenjör, kreatör, skribent och mamma. Hjärnan och hjärtat bakom CYKELKATTEN.CC - den värsta bästa bloggen om cykel, liv och kärlek sedan 2012. Gillar att cykla fort och snyggt på landsväg och i skog, cykelkultur, sina vänner och fantastisk musik. Och att få fler att finna och ta hand om sin inre cyklist. Tack för att du cyklar, läser och delar min passion.

1 kommentar

  1. Kör man hårt och sen blir avhängd har man ju i alla fall fått bra träning! Bättre än att slicka rumpa i klungan och glida med in utan att ha fått sig en utmaning.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.