Foto: B. Johansson
Ibland kommer de, såna här tråkiga veckor när ingenting känns spännande. Det är till och med tråkigt i munnen på nåt vis, chokladen smakar tråkigt med och inga låtar spelas i mitt huvud. Har svårt att uppbringa nån träningsglädje den här veckan. Hade det varit skönt och grönt och varmt ute så hade mojolösheten lätt kunnat botas med klassiska enkatjaturer i energigivande syften (ni vet, när jag bara drar till nåt episkt fint ställe i skogen eller nån fin stad och tar feta bilder och är bara allmänt cykellycklig) men nu är det jobbigt att ens dra på sig de där förbenade skovärmarna.
Idag har jag ju planerat att köra Rosersberg GP, har ju fått förkärlek för GP-lopp av nån anledning, även om kurvtekniken är lagom usel och jag brukar rökhosta mig genom den första halvtimmen, typ. Men GP tilltalar mig så just för att det är tekniskt, enkelt att förstå sig på samt väldigt mätbart prestationsmässigt. Det vankas inget regn men dock blåst. Jag känner nada upphetsning just nu. Vet dock att jag kommer att bli uppspelt när det närmar sig – om det nu blir av. Om Contis kör så kör jag, så tänker jag. Då samkör vi, i bilen i alla fall, på loppet hinner jag se honom bara två gånger – först ryggtavlan när vi startar, sedan ryggtavlan när han varvar mig.
Lite orolig är jag allt för mina klena delar aka rygg och knä. Hässlö GP gick ju rätt så bra, jag och Eva växeldrog enligt överenskommelsen (partempo fram till de sista varven för då är det var kvinna för sig själv) och jag kände mig stark tills min rygg gav ifrån sig ett oroväckande bekant smärtskri och jag skyndsamt rullade av banan. Åk hem och sätt på Kents nya, tipsade Johan och mjo, lite så kändes det. Kent borde bli DNF:arnas officiella sponsor, vad säger du Jocke Berg? Hursom, anledningen till ryggsmärtan var – förstås vad annars buhuuu – att styrstammen hade “avgubbsvänds” och en distans hade tagits bort. Vilket ju slutade som förra året när jag hade gjort samma precis inför min solo-#womens100-tur uppe i Fridas hoods. Nu är distansen på plats igen men jag vägrar gubbvända styrstammen. “Droppar” mer och mer för varje år, yey, någon gång kanske även jag kan se helt aero. Samtidigt – palla se aero ut och cykla sakta eller hur.
Hur som. Ska nog ta mig en kopp kaffe och testa om chokladen smakar bättre denna gången. Så kanske mojon räcker till för en start i kvällens GP till slut ändå.
Puss.
