Dag: 7 april 2014

  • Önskeinlägg: Ett litet stycke cykelkultur i Paris

    Jonas skrev:

    Jag vill läsa mer om cykelkultur och stil, du är bra på de.

    Åh, detta kan jag ju blogga hur mycket som helst om – och gör det också – det vet ni ju 🙂 Men i det här lilla önskeinlägget tänkte jag i alla fall visa er ett litet paket som kom hem till mig häromveckan.

    Inslaget i finurligt utskuret papper…

    …i cykelrosa ciclismo!-gazetta-silkesomslag

    denna som jag längtat så efter att få bläddra i…

    och förstås använda mig av! I vintras peppade jag för Raphas nya stadsguider med cykling och gott liv i fokus – och nu är den första här i min hand. Fullproppad med cafétips, cykelvänliga gator- och sevärdhetstips och förstås – kartor i mängder!

    Jag har med flit inte bläddrat i guiden för mycket än. Det får bli efter Mallis – och jag har förstås en restanke med köpet. Visst är den fin? 4 euro i Raphas webbshop, helt ok för ett litet konstverk som främjar stadscykling och doftar mitt favoritland.

  • Ett vitt kuvert med mitt namn på

    Idag fick jag ett stort, vitt kuvert med en överstruken ABB-logga och mitt namn på i brevlådan. Inget frimärke, ingen adress, ingen avsändare, bara texten

    “Till Anna Lindén”

    Jag skuttade uppför mina tre trappor och tog itu med lite mat och disk medan jag fantiserade om innehållet i det vita kuvertet. Var det ännu en teckning från dottern till ordföranden i min bostadsrättsförening? Men han jobbar ju inte på ABB. Var det min tävlingslicens? Men cykelförbundet borde ha råd med porto. Var det en lyxig utskrift av cykelklubbens miljöpolicy som nyligen klubbades? Osv osv.

    Jag rörde om i min kokosmiddag och öppnade kuvertet med andakt.

    Däri fanns ett handskrivet brev författat på en handstil jag inte kände igen, och ett hopvikt ark som förde tankarna till Veets vax-remsor som man använder för att försköna valda delar av cyklistkroppen.

    De kan återanvändas så länge vaxet i burken räcker. Och där har vi den gemensamma nämnaren. Det hopvikta arket var nämligen Hannas bivax-papper som hon tyckte skulle passa bra till mina cykelkakor!

    “Bee’s Wrap” heter papperet, som även består av kåda, ekologisk bomullsmuslin och jojobaolja. Nam nam. Kombinationen av dessa råvaror ska ge papperet antibakteriella egenskaper och det kan med fördel användas för smörgåsar eller runt grönsaker och andra kylvaror – till exempel cykelkakor, var alltså Hannas tanke.

    Men inte rått kött, enligt bruksanvisningen (inga kommentarer).

    Tricket för att få papperet att sluta sig kring cykelkakan är tydligen att, efter att man omsorgsfullt virat in godsaken, värma papperet med handen. Efter användning sköljer man av papperet i kallt vatten och låter det torka och så POFF – klart för att användas igen och igen!

    Bee’s Wrap ska vara ett “naturligt alternativ till plast”. Sånt går jag igång på. Plast är praktiskt men det är ett fossilt otyg som till slut riskerar att hamna i magen på sjöfåglar eller flyta runt i Atlanten som gigantiska plastöar stora som Gotland. Flera Gotland. Men doften av bivax känns helt rätt för cykelkakorna, som ju innehåller en gnutta honung. I sitt handskrivna brev uttrycker Hanna en viss oro över att bivaxpaketet kan bli väl varmt där bak i ryggfickan.

    Det kanske smälter ihop och blir ett med cykelkakan.

    Det återstår att se. Jag får testa.

    Tack Hanna!