det bästa med att fota i motljus att det uppstår fett snygga effekter
som t ex denna rosa bläck bredvid “gudastrålarna”
Så har det blivit april och om än vårigare därute. Änderna vid ån-vid-jobbet svullar järnet på smulorna de snälla stadsmedborgarna undvar dem på sina lunchpromenader. Dammet strör sig över möblemanget som en annan manna som blitt synligare med det episka ljuset. Männen kommer till jobbet i kortärmade pikéer. Blommorna… förynglar sig och det gör de nordiska djurarterna på zoot med. Barnen äter glass på pinne.
(som i in i dimman av ett slag vansligt att beskriva på ett s k hälsofrämjande blogg).
Försöker ta mig genom de ljusaste timmarna med hjälp av mörka persienner, stora mängder mörk choklad, massa koppar te samt jobb, jobb, jobb. Vid sex-sju-tiden finns det hopp för solnedgång och då tar jag ut min cykel. Igår kväll pallade jag inte träffa övriga cykelmänniskor och då passade ju det bra att rehabba knäet genom enslig skogskörning på min älskade Canyon.
I skogen är det skuggigt, fuktigt och framför allt tomt på människor som prompt ska påpeka hur härligt det är med våren. Istället kan man se risig post-vinter-räv (som jag såg igår) och kanske någon häst iförd ryttare långt vid horisonten. Skogen kramar om mig, dess stigar och krusidulliga rötter vaggar mig till lite mer vårvänlig mood och plötsligt finner jag mig i att huka ner mig och spela in en åh så underbart det är med den våriga naturen-video för min Facebook-sida och faktiskt mena det.
Jag hittar ett gäng gamla vikingastigar uppe på favvoåsen, den bakom motorbanan, och cyklar upp och ner och sen upp och ner igen. Stör mig på hästbajs, på att jag fryser lite om munnen men är i övrigt harmonisk. Så håller jag på, och sedan åker jag förbi Ica Ettan och köper än mer choklad.
Idag är en ny ljus vårig dag.
(eller alltså, nu är det natt, men för effektens skull skrev jag dag. Imorgon ska jag till Mallis förresten så vårångesten polar ihop sig med lättare stänk av resfeber. åh min röriga skalle… Gnattis!)
Puss.