Anna vallar
God morgon!
Har ju glömt att berätta för er om min skidhelg. Som ju blev superlyckad – det något uteblivna glidet till trots.
På lördagsförmiddagen hämtade jag Anna som hade världens mysvärmetröja på sig. Blev direkt avis inspirerad, klart jag måste ha en sån klassisk myströja jag med, står nu på min önskelista. Vet ni var såna säljs? Självklart hade jag te och chokladöverdragna kakor med mig. Skidor och varmdryck och socker hör ihop i min onyttiga värld.
Och så parkerade vi vid Västerås kanske till synes tråkigaste men ändock vid snöbrist rimligaste skidåkningsställe – Apalbyplanerna! Precis som namnet antyder är Apalbyplanerna ett gäng gräsplaner golfbanestyle som tack vare avsaknad av grus och grövre pinnar och annat otyg utgör ett tacksamt träningsställe för alla skidsugna människor som vill åka fast det är snödött ute i de riktiga skogsspåren.
Jag var något spänd och smärrans nyfiken på hur föret skulle bli med tanke på att mina salomons hade blivit kuzminsicklade och totalt paraffinlösa kvällen innan. Skulle det gå rakt åt pipan eller faktiskt funka?
Och se där – det gick inte helt åt pinan. Tekniken hade förstås glatt glömt bort och cykelarmarna producerade inte speciellt mycket stakningskraft, men i de soligare partierna var glidet finfint! Sämre var det i de skuggigare partierna. Eftersom min rygg är smått fucked up och eftersom det liksom handlade om premiär kändes en mil alldeles lagom. En skämdes inte speciellt mycket för sin glömda teknik heller – spåren var ju fulla med folks som precis som en annan tagit fram skidorna för första gången i år!
Cointreaugrogg <3
På kvällen blev det dags för välförtjänt grogg och ett par Bullmers nere på stan tillsammans med grabbarna ur vår klubbs tävlingsgrupp, som ju hade kört supervinterdistans under dagen. Älskar kvällshäng med möra ben, må det vara av skidor eller av cykel, av vad som helst egentligen, bara de är möra. Aldrig smakar maten och drycken så gott som då eller hur?
På söndagen vaknade jag förstås åksugen igen, vilken tur att träningsvärken inte hunnit slå in (brukar ju ta ett par dagar för mig). Denna gång blev det dock ute på Surahammars golfbana – med precis samma sliriga gräsiga underlag som ute på Apalby men med liiite mer kuperad terräng. Jag är en riktig backjunkie när det gäller skidor. Inte fasiken bjöds det på nån backe ute på golfbanan förstås men ändå. Däremot var glidet obefintligt! Riktigt surt, visst får man bra träning även utan glid bla bla men hur kul är det? En svettig mil blev det i alla fall och nyponsoppa på det!
Den obligatoriska skidbilden togs under den obligatoriska kisspausen och nu är skidpremiären avklarad för i år. Ute faller gudomliga gnistrande snöflingor ner på den fula bilparkeringen och förvandlar världen till en saga. Hoppas på fint före i helgen. Tänk vad det är en ynnest – att träna cykelben om veckorna och mage och överkropp om helgerna. Vinter amen.
