Jag erkänner – jag älskar inte precis mig själv. Jag må ha gott självförtroende (som jag skrivit om tidigare), jag må vara stolt över mitt arbete, vad jag åstadkommer då och då etc. men jag känner mig själv för mycket för att älska mig själv. Inne i det omystiska, lättsamma skalet bor en ständigt ifrågasättande, blyg prestationsjunkie som mest vill ligga ihopkurrad med min sedan länge döda finska spets (fast levande förstås, i mina fantasier) och läsa böcker om modiga upptäcktsfärdsmän som tar sig an okända farvatten (vet inte vad farvatten är men låter okänt och farligt). Tugga på ett äpple eller två, samt erhålla nån puss ibland från nån som tycker om mig trots min uppenbara otillräcklighet. Och sedan, sätta mig på min nyputsade cykel och bränna av ett par pil eller tjugo på de skuggiga, svala skogsvägarna där ingen hör mig ställa de frågor som jag aldrig kommer att få svar på.
Och allt detta, det säger jag inte för att verka märkvärdig. För märkvärdig, det är det sista jag vill vara! God och jordnära är kanske det finaste man kan säga om en människa, enligt mig. Och tanken på att jag kanske inte uppfattas som särskilt jordnära gör mig ensam. Och ledsen. Och får mig att känna som en annan Liberace-typ, med vackert utmejslat yttre, helt i harmoni med publiken, men sällan i harmoni med sig själv.
12 kommentarer
Jag älskar din blogg! Ligger i hårdträning inför vätternrundan 2014 och din blogg inspirerar varje dag. Även inlägg som inte handlar om cykling är roliga att läsa…. :-)
Tack Tommy! Häftigt, första ggn el speciell subtid att slå? Lycka till! :)
Första gången jag ska cykla! Satsar på 12 timmar helst mindre runt pölen. :-)
Det kommer du att klara galant! Satsa på mängd- och distansträning, det är nåt speciellt med att cykla långt… /en som älskar långa rundor
Härligt skrivet, fast lite dystert. Carrie är en tuff tjej.
Jag vet fan, usch gillar inte va dyster! Men ibland så är man ju i svacka, skönt att skriva av sig då :)
Jo. Leve nörden!
En dag ska du få förklara järnvägsväxeln för mig.
Klart! Kan bli en spännande diskussion ;)
alla har vi våra nackdelar men så bra som du är borde du älska dig själv. Och på tal om nördighet, aldrig haft det så bra som när vi såg Paris-Roubaix. Nördighet är bra så länge man inte lämnar verkligheten helt och det tror jag inte du kan göra så social och partyfixare du är. Lyssna på Bo Kaspers Orkester och njut av livet.
Samma här, för mig är du för alltid Mr Roubaix (sug på den du Mike! ;)) Tack för musiktipset, länge sen jag lyssnade på dem, dags nu! Kram
[…] med Grannen & Co! Längtar efter min Petra-tant, Carrie (som jag måste skåla med denna gången), längtar efter kasta mig i havet med bibsen på direkt […]
[…] nu är det dags att skapa nya minnen – nya äventyr – nya mäktiga låtar – nya Carries att highfivea med – nya […]