Det började regna strax före två, och satans kallt blev det! Glad ändå, endorfiner etc.
Min Canyon verkar wunderschön maskin!
Tony placerade sig fett bra – fastän nån hade kört på hans hjul. Resultat kommer snart!
Skön känsla att stoppa in fossingarna i nya mtb-skor!
Det gick fort i leran, vissa vurpade men inte de blåranga!
Hej hej!
Idag har det hänt följande.
Grabbarna Tony och Johan (och ett par till VCK:are) har kört i superklassen här på Karlstadscrossen. Jag har lärt mig köra mtb och agerat fotograf. Testade banan, väldigt snygg och lång och lerig men inga superduperkurvor. Vilket känns iaf lite (med betoning på lite) tryggare med tanke på att jag tänker ställa upp jag med, imorgon.
Jag har en målsättning – att ta mig runt så snyggt och snabbt jag kan utan att vurpa mig gul och blå. På ett sätt känns det lite säkrare med en mtb samtidigt som jag kommer att sakna bockstyret.
Gudars förresten vad jag njuter av Sram. Det växlar nästan för lätt! Kanske så på alla mtbs?
Nu är vi svinkalla och duschat både cyklarna, oss själva och våra kläder. Ska försöka få oss en bit mat och kanske en belgisk eller två.
Jag är så glad. Jag har ingen ambition att bli värsta mtb-åkaren, mitt hjärta och mina mål tillhör landsväg – men jag är glad att jag tagit steget till att bli en mer teknisk, orädd cyklist – även om vägen är lång.
Puss
en självmedveten målmedveten lite skraj men orädd
mobilblogg
