Fan också.
Skulle egentligen stå just nu och glättigt hoppa till samtida melodier under ledning av en klämkäck jympaledare. Ägna mig åt rehabnöje, ni vet.
Istället sitter jag här och pustar ut mellan jobbansatser. Trycker i mig en daddel eller två. Och planerar veckoslutets och helgens hårdträning. No rest for the wicked, som Coffinshakers sjunger i sin okända hit jag brukar peppa mig själv med när jag är smådeppig sådär.
Så b egentligen. Kunna träna allt utom det enda jag egentligen vill träna.
Har dock mys att se fram emot ikväll! Äntligen ska jag få träffa Anna, min bättre cykelhälft, min fina vän och bara vara. Men kanske smyga in lite festplanering också. Åh det är så superspännande alltså. Höstfesten nalkas. Och jag ba gör listor och myser. För jag ba älskar fixa fest och speciellt CYKELFEZT! (kommer förstås ett inlägg om den snart, under tiden kan ni få er en uppfattning genom att läsa lite här och här och här)
