God morgon. Tänkte köra ett litet boktips!
I söndags fick jag lite nog av allt – icke-cyklig rehabträning, jobb sju av veckans sju dagar, fest, folks, funkisgörat och allt så nä, det var dags att pusta ut. Så jag spenderade eftermiddagen och kvällen i soffan medan Tony fixade med mat och mys och glass och så. Vi såg Vacchi tacka för sig på Vueltans sista etapp (nu är sommaren slut på riktigt!). Och då passade jag på att fortsätta läsa en bok jag tänkte ta och rekommendera.
Boken heter Bradley Wiggins: My time och jag har fått låna den av bäste Johan <3 I likhet med andra ”kändisautobiografier” handlar boken om Tour de France-vinnarens uppväxt, hans karriär och hans tankar kring sin talang. Hur han gått från att vara en otroligt duktig cyklist – till att toppa sin form så pass att han kunde vinna Touren och OS under en och samma säsong. Och vad – och framför allt vilka som ligger bakom denna ”förvandling”. Läsaren erbjuds en hel del insiderinfo och fullt med intressant trivia kring proffslivet.
Det som skiljer My time från random idrottsbiografier är dock ändå den lättsamma tonen, det fina icke-klämkäcka (ni vet, “Yes you can!”) språket och den klassiskt brittiska humorn. Nu minns jag inte vad författaren som Brad skrivit boken tillsammans med heter, men grabben (och Bradley) har uppenbarligen sinne för det subtilt roliga i livet.
Framför allt så fattar man hur stort jävla maskineri ett proffsliv är, hur mycket talang och ansträngning det ligger bakom varje framgångsrik mil, och inspireras till att cykla oftare, hårdare, snyggare – och att ändå klara av att behålla stilen och livsnjutningsådran.
Perfekt bok för en söndagsslapp cyklist!