Hej.
Nu är jag hemma, jag lever (om än lite halvt) och håller förstås på med ett rejält inlägg om helgens StafettVasan-äventyr (med stort ÄH!). Men det tar lite tid och jag måste få i mig lite käk och så blev jag väldigt ledsen när jag hörde om detta. Kanske är det för att jag kommer att för evigt vara partisk, men jag fixar fan inte när cyklister dör. Mina tankar går idag till grabbens familj och vänner samt till hela Condor-teamet.
Det är idag söndagen den tredje mars, och gruset och isen ligger kvar på vägarna och ni som ska cykla ute i veckan, ta’t lugnt i kurvorna och i korsningarna.
Kram och hörs om ett kort tag!
