God morgon!
Imorse vaknade jag av en tanke som inte gett mig ro sen dess!
Gör det verkligen så ont att plocka ögonbryn som jag alltid föreställt mig?
Som cyklist / förtryckt kvinna / estetikjunkie så har jag inga som helst problem att raka av håret på giraffbena mina (även om jag förstås fuskar vintertid).
Jag kom på mig själv att aldrig ha plockat ett endaste hårstrå ovanför ögona! Av rena rama rädslan. Gör ju ont att bara titta på när andra pincettar bort de små rackarna.
Och nu börjar jag bli rädd, tänk, om och när jag blir gammal och kanske berikas med en classy unibrow, hur ska jag göra då? Det räcker med att min rädsla för ögonpill hindrar mig från att bära linser (och coola cykelbrillor, och njuta av vyerna när jag simmar mm).
Tänk om min rädsla för ögonbrynsplock gör mig till en kvinnlig Groucho Marx – het som charmig svartvit man – skrämmande som kvinna?
Åh du illbatting till morgontanke.
Ha en vacker vintermorgon!
 |
| Försökte leta upp nån illustration på mig som förde tankarna på Groucho. Hittade denna, tagen för 10 år sedan, då jag fortfarande vågade vara svarthårig och cool. |
Jag måste erkänna att den kvinnliga varianten på Groucho känns lockande…till skratt. Och det kan aldrig vara fel :-)
Ögonbryn kanske kan flätas?
Det känns ju… trösterikt ;)