Helt seriöst, jag måste skaffa mig simglasögon fastän jag simmar sällan.
Min hals är helt stel och uttöjd eftersom jag hela tiden strävar efter att hålla huvvet ovanför vattenytan (och simmar helt fel tekniskt sett förstås dårå).
Och fortsätter det så,
så finns det risk att jag kommer att sluta som en annan bister kattaraff.
Bara det.
Att hon bara säger ok, vi bokar derå, är fem vid ditt jobb.
Springa förbi en visning.
Hämta lite kemtvätt.
Sedan simma, långa sköna längder, fyrtio stycken, alldeles lagom just ikväll.
Sitta en stund i bastun, snacka lite om allt och inget.
Handla grillade kycklingklubbor och potatissallad.
Och så hett citronte på det.
Och en näve nötter. Och en bit choklad till.
Ingen speciell kväll.
Det är tisdag.
Och småsnöar lite.
Men bara det.
Att hon bara säger ok, vi kör på det, och inget mer med det.
Och jag kan tänka på annat.
Och jag blir varm.
God morgon!
Imorse vaknade jag av en tanke som inte gett mig ro sen dess!
Gör det verkligen så ont att plocka ögonbryn som jag alltid föreställt mig?
Som cyklist / förtryckt kvinna / estetikjunkie så har jag inga som helst problem att raka av håret på giraffbena mina (även om jag förstås fuskar vintertid).
Jag kom på mig själv att aldrig ha plockat ett endaste hårstrå ovanför ögona! Av rena rama rädslan. Gör ju ont att bara titta på när andra pincettar bort de små rackarna.
Och nu börjar jag bli rädd, tänk, om och när jag blir gammal och kanske berikas med en classy unibrow, hur ska jag göra då? Det räcker med att min rädsla för ögonpill hindrar mig från att bära linser (och coola cykelbrillor, och njuta av vyerna när jag simmar mm).
Tänk om min rädsla för ögonbrynsplock gör mig till en kvinnlig Groucho Marx – het som charmig svartvit man – skrämmande som kvinna?
Åh du illbatting till morgontanke.
Ha en vacker vintermorgon!
 |
| Försökte leta upp nån illustration på mig som förde tankarna på Groucho. Hittade denna, tagen för 10 år sedan, då jag fortfarande vågade vara svarthårig och cool. |