En av de absoluta cykelhöjdpunkterna under vår fina semesterresa var min tur runt den obeskrivligt vackra sjön Annecy.
Annecy, som ligger belägen i en dalgång i sydöstra Frankrike, är landets näst största insjö. Sjön är ca fjorton km lång. “Annecysjön omges av Bornesmassivet i väster (Tournette 2 351 meter, Dents de Lanfon, Mont Veyrier och Mont Baron), Baugesmassiveti öster (Semnoz och Roc des Bœufs). I norr finns Annecy-le-Vieux samt Annecy och i sjöns södra del Bout-du-Lac, dalen som i sjöns förlängning leder bort mot Faverges” (Wikipedia)
 |
| Bilden snodd härifrån. |
 |
| Peters ödmjuka vy uppe på Semnoz-kullen, ett par tusen meter över havet |
Han såg Mont Blanc, bland molnen långt borta…
Moi med smärtande knä, kände mig inte riktigt redo för att klättra i tusenmetershöga berg så jag gav mig ut på en tur runt Annecy. Tyvärr ballade min Endomondo-app ur efter några kilometer så jag har ingen rättvis runda att visa er. Rundan blev dock ca 40 km lång och av varierande svårighetsgrad.
 |
| I den riktningen cyklade jag |
Jag utgick alltså från byn Annecy, cyklade mot Doussard och sedan tillbaks mot Annecy på andra sidan sjön.
Man kunde välja mellan att köra på bilvägen eller på cykelbanorna. Jag kombinerade båda. Kvalitén på cykelbanorna varierade rejält. De i Annecybyn låg direkt på bilvägen, var smala (knappt så en cyklist fick plats i bredd!) och man fick hoppa av cykeln vart tionde tramptag för att undvika att köra på fotgängare som glatt marscherade var de helst ville. Så småningom övergick de smala, livsfarliga cykelbanorna till en cirka tre cyklister bred cykelbana längs med sjön. Här kunde jag börja slappna av och njuta av cyklingen och farten. Enda gången krånglet uppstod var vid övergångsställen (alternativt korsningar) som kantades av säkerhetsgrindar vilket innebar att man ibland fick köa tillsammans med andra cyklister.
Till skillnad från sjöns “första sida” (vänster på bilden ovan) så är den andra sidan bergig. Jag som egentligen mest ville “gå på tur” (läs: blåsa på glatt och med vinden i hjälmen) fick finna mig i att klättra i visserligen rätt korta, men branta (ingen backe under 8 %) backar utan att se själva sjön eller veta om och när jag skulle komma fram. Men det var värt mödan. Efter klättringen väntade den underbara färden ner – tyvärr i motvind, men ändå! – jämte bilarna och de andra cyklisterna. Jag cyklade genom små pittoreska byar med krumma baskergubbar i överflöd, små gulliga badställen med glada franska ungar plaskandes i små vikar och ja… ni fattar, idyllen var fulländad. Jag hade till och med nästan glömt hur ont knät gjorde.
Rundan avslutades med en kort, men irriterande bit cykelbanecykling inne i Annecybyn. Kändes som att hela Frankrike samsades om den trånga strandsträckan…
Kvällen avslutades med en pizza värd namnet, glass och några kalla nere på byn.
 |
| Madame Pizza |
Jag rekommenderar med andra ord starkt att åka och köra sjön runt! Förvänta er ingen extrem cykling (så vitt ni inte väljer att bestiga nåt berg på köpet, vilket kan också vara idé om tid finns!) men ta er tiden att cykla runt sjön för utsikternas och baguetternas skull. Trots att sjön känns överexploaterad på vissa håll så är den ren och strålande vacker 🙂
/solskenscyklisten Katja